Martin

President Museveni motsätter sig hjälp till svältdrabbad i Uganda då det tar resurser från infrastrukturprojekt. När ni äter mat, äter ni en väg. Det är ganska fantastiskt. Uganda är ett land som har viktiga problem med matförsörjning och svält. Deras president, Museveni, han är sur på allt snack om att man ska hjälpa folk med mat när de svälter.

Han säger att det är mycket viktigare att vi har infrastruktursatsningar. Om vi måste köpa massa mat till folk så måste vi skjuta upp de här infrastrukturprojekten. Och det är alltså ett ordeglant citat här. Alltså säger han, när du äter mat äter du en väg. När du äter, äter du kilometervis med vägar och elledningar.

Boris

I ett målande språk. Och man får ju förstå presidenten här alltså att de här stora infrastrukturprojekten i landet, de är ju sedan länge kända för att göra svåra kapitalister. Det är fuskkontrakt. Dåliga vägar om de byggs, om de alls byggs, infrastruktursatsernas pengar hamnar i fickorna på honom och hans släktingar.

Och ska man börja ställa in sådana saker och istället börja förmedla mat ut i byarna så är det klart att det de äter egentligen är ju hans pengar.

Martin

Precis, slutledningen har ytterligare några steg som är underförstådda här. När du äter mat så äter du en väg och när du äter en väg så äter du en svåger kapitalist och när du äter en svåger kapitalist så äter du mig, presidenten. Tack för mig, tack för att ni har lyssnat! Då förstår man lite tydligare vad som är problemet här. Presenter har naturligtvis en poäng i att det inte är en särskilt stor långsiktig poäng med att ge folk matbistånd.

Det har ofta väldigt negativa effekter i det att om du ger folk mat så får de mindre incitament att skaffa sig en långsiktig matförsörjning. Om man till exempel överflödar ett område och det är svältigt område så pumpar man in en massa mat. Då kommer den maten konkurrera med lokalt odlad mat, vilket gör att bönderna som eventuellt skulle kunna producera mat där, de kommer inte kunna sälja maten, för folk kommer äta gratismaten som kommer från FN-byråkraterna istället.

Så slår man ut matförsörjningen när matprogrammet tar slut, när FN skiftar fokus till något annat land, så blir svälten ändå värre. Det är ett välkänt problem. med matbestånd, det är ganska kortsiktigt. Men det här är en ganska ny take, för det är inte vad presidenten säger. Det är inte det som är hans invändning. Att vi måste skippa matbeståndet för att stärka den inhemska matproduktionen.

Utan han säger, ät inte mina vägar! Det är i alla fall tacknämligt att ha fått ett svar på den här frågan som libertarianer och libertarianernas kritiker har ställt sig i årtionden för att inte säga århundraden. Vem ska äta vägarna?

Boris

Ja, man ser klarare på frågan tack vare presidentens uttalande här.