Martin

Jason Willick, Trumps placebo-politik med kulturell signalering istället för utlovade populistiska reformer kan vara precis vad centristiskt etablissemang behöver för att dämpa radikalism i en polariserad värld. Den här artikeln från The American Interest har fått en lite syrlig rubrik på...

Han driver den här tesen som ger sig uttryck för. Trump bedriver en sorts placebo-polering. Det är ett uttryck i myntet av Tyler Cowen. som vi pratar om ibland på Bubbla, en artikel som också publicerades i American Interest, där han kallade Trump för Americas placebo president.

Jag tror vi pratade lite om den här tesen tidigare, sen inför några månader sedan. Alltså just Tyler Cowens idé om att, eller inte bara hans idé, han är en av de flesta som har uttryckt den, att Trump pratar mycket stora ord om sin populistiska agenda och så vidare. Men det finns egentligen inga starka skäl att förvänta sig att de kommer att genomdriva några av de här idéerna.

Däremot så kan man tänka sig att man har ett stort symboliskt värde och att de som man säger sig företräda, till exempel med sin protektionistiska handelspolitik, den vita arbetarklassen i USA, de kommer inte att förvänta sig något. Dels så skulle beslutandet inte gynna särskilt mycket av en protektionistisk politik, men förmodligen så kommer det inte ens bli någon protektionistisk politik. Men de här människorna kommer ändå kunna se sig själva som vinnare, därför att de under ett antal år får vara på den vinnande sidan, i en sorts retorisk och kulturell symbolisk bemärkelse.

Så de får vara med på det. De får en sorts värdighet och en kulturell status. Att de får det som fyra eller åtta år då de inte ständigt blir spottade på av det ledande politiska etablissemanget. Så på det sättet så blir det ändå en seger och en upprättelse för den här åsidosatta vita arbetarklassen, medelklassen i USA.

Trots att Trump förmodligen inte kommer göra någonting policymässigt för att hjälpa dem. Det är för övrigt precis samma sak som jag sa i Radio Bubblas eftervalsanalys några dagar efter presidentvalet. Att jag trodde att det inte kommer bli några förändringar, definitivt inga förändringar av utrikespolitiken, anti-interventionism och sånt där.