Martin

100 kilos guldmynt värt 32 miljoner kronor stulet från museum i Berlin. Tjuvarna Troes har använt stege. Myntet präglat av Kungliga Kanadensiska myntverket 2007. Ja, den här nyheten kommer till oss från Berlin och thelocal.de. Och museet i fråga är Bodenmuseet i Berlin.

Jag har aldrig varit där, men det ligger tydligen på en liten ö där det är massa museum. Om jag är korrekt informerad så ställdes det här myntet faktiskt ut i Stockholm på Myntmuseet 2009. Det är ett unikt mynt som Kungliga Kanadensiska Myntverket gav ut. Jag tror att den gavs ut som en slags PR-kampanj när det myntverket lyckades göra guldmynt med extra hög renhet. Man brukar prata om att det är en del av en del 49, alltså 99,99 procent renhet. Men det här myntet har fem nior, så det är en extra hög renhet. Så det var lite mer, jag tror att det var en sån PR-kampanj de gjorde.

Johnny

Du menar att det inte var för praktiska syften som de tillverkade det här myntet? Nej, det tror jag inte. Det är inte förhandlat med?

Martin

Nej, jag tror att det är en adekvat visning. Men nu har det här myntet turnerat runt på olika museivärden runt och har då befunnit sig i Berlin. Men då var det ett antal kuppmakare, man tror att det är flera. Polisen har hittat en stege vid en angränsande järnväg. Man tror att tjuvarna har använt stegen för att klättra upp på fasaden, ta sig in genom ett fönster.

Så det här är liksom en kupp planerad in i minsta detalj. Halv fyra på morgonen. Natten mot måndagen den 27 mars. Och anledningen till att de tror att det är flera det är ju då att 100 kilo är, ja, det är en ansenlig vikt. Jag personligen kan inte lyfta 100 kilo men jag vet inte, du kanske kan det Martin nu när du har börjat bänkpressa.

Johnny

Det är nog inte omöjligt, men det är ändå en utmaning för det här myntet. Det är ganska lätt att lyfta av skivstång. Det är väldigt svårt att lyfta ett sådant här gigantiskt mynt. Särskilt om man inte vill mosa den. Det här mjuka guldet.

Martin

Precis. Så de här är mestersjuvarna då. Man tror att de har tagits in via fönster med stegen. Och sen tagits in i det larmade rummet där guldmyntet förvarades. Och bröt upp en mynt. Det förseglade pansarglaset som behåller den där guldmyntan förvares. Man kan väl gissa att det här pansarglaskassaskåpet signerad fransjäger möjligtvis.

Vi är ändå i Tyskland. Det är ett oerhört vackert mynt som har kanadensiska lönlövet på ena sidan och Elisabeth den andra på andra sidan. Men precis som du säger Martin så, det här myntet har en sån hög renhet så det är oerhört mjukt. Så om tjuvarna har kastat ner myntet utifrån fönstret som de sannolikt har gjort, Då är det här myntet inte runt längre.

Och det vore väl väldigt tråkigt. Men å andra sidan så är det väl sannolikt att de här tjuvarna kommer smälta ner det här myntet illa kvickt. Och då är ju så att säga stöldgodset inte längre igenkänningsbart. Guld är guld, en guldatom är alltid en guldatom. Och det är lätt att smälta ner och göra en mynt som är inte runt längre. smycken av eller någonting sånt och sen krängade vidare antingen på svarta marknaden eller på annat sätt. Ja, en tragisk historia men samtidigt fascinerande och underhållande. Det är verkligen low tech det här inbrottet.

Johnny

Det måste vara ganska spännande att sitta och planera en sån här... Det blir lite sån här Jönssonliggande-style. Ja, verkligen. Man ska klättra in med stegen och ta det enorma guldmyntet som inte går att bära. Spännande idé och det måste se rätt roligt ut.

Martin

Ja, alltså det är nästan som att man tror att det är någon slags insider-cup det här. Det känns så himla primitivt hur man har kunnat ta sig in utan att sätta igång larmen och så vidare. Jag antar att vi kommer få uppföljande rapportering om den här cuppen senare i framtiden.

Johnny

Det kan ha varit Ragnar Daneskjöld. Myntet ägdes väl av Kanadensiska myntverket? Är det ägdes det av museet i Berlin?

Martin

Det vet jag inte. Jag skulle gissa att det är myntverket.

Johnny

Då misstänker jag Ragnar Daneskjöld i alla fall.

Martin

Ja, där har vi en möjlig tjuv. Som vi brukar säga, kom ihåg vad ni hörde först.