Button-svg Transkribering

Wilhelm Agrell: Likt Richard Nixon utmanar nu Donald Trump den djupa staten, kamp omöjlig att vinna

Redan medlem? Logga in

Få tillgång till alla inslag och transkriberingar från radio bubb.la

  • 20 euro/månad, ingen bindningstid
  • Alla 8 966 inslag från arkivet
  • Över 1 000 timmar ljudmaterial
  • Transkriberingar av alla inslag

För att bli prenumerant, gå till den här sidan:

Martin

Wilhelm Magrell, lik Richard Nixon, utmanar nu Donald Trump den djupa staten. En kamp som är omöjlig att vinna. Det här var en väldigt intressant tankeväckande artikel och lite oväntad på något sätt att läsa i sydsvenskan, svenska medier. Det är historikern Wilhelm A. Grell som skriver om det som kallas för the deep state, den djupa staten.

Det är alltså nätverk och institutioner som finns bakom kulisserna. Man pratar för varje fall om det här i USA, men det finns en djupstat även i Sverige och i alla andra länder. som är en sorts staten i staten. De som i mångt och mycket egentligen styr vad som händer i statsförvaltning och politik. Oavsett vem som för tillfället sitter vid makten.

Vem som är president eller vem som är statsminister. Det är ju utan att behöva spekulera så kan man enkelt konstatera att de allra flesta som jobbar i och formar staten är inte politiker som riskerar att bytas ut åt fjärde år, utan yrkesbyråkrater, tjänstemän, som sitter på sina positioner i departementen oavsett hur politiska majoriteter skiftar fram och tillbaka.

De är så kallade opolitiska tjänstemän och i och med att de alltid sitter där medan politiker och deras staber av politiska sakkunniga och så vidare som sköter saker åt dem i departementen, Politiker kan försöka styra till exempel ett departementsverksamhet, men normalt sett så funkar det så att du har en minister som får ett departement tilldelat av sig och ministern har statssekreterare, ett antal politiska sakkunniga, en presssekreterare och kanske några enskilda, men en handfull personer som då ska försöka ta kontroll över ett departement med hundratals anställda.

De har mycket bättre koll på allting. Det är de som vet hur saker funkar. Politikerna måste alltid gå via tjänstemännen om de vill få något gjort. Om tjänstemännen inte vill att något händer, om de inte gillar en viss regeringsagenda till exempel, så finns det oändligt många saker som de kan göra för att kasta grus i maskineriet. Så i praktiken kommer ingenting hända som inte byråkratin, som inte statsapparaten och statsapparatens inneboende logik och intressen har skrivit under på.

Och naturligtvis är det också så att statsapparaten kan skriva egna agendor på olika sätt. Även utanför de direkta statsanställda, som i USA kallas för civil service på engelska, även utanför den kretsen så finns det människor, till exempel i underrättelsevärlden.