Martin

Ryan McMakin Små stater alltid bättre än stora Enligt geografiska analyser borde USA brytas ned i 50-talet mer naturliga regioner. Det här är ett artikel från amerikanska Mises-institutet som gör flera intressanta poänger om ett av våra favoritämnen, nämligen stora stater respektive små stater.

Vi påpekar ju ofta hur fördelaktigt det vore om man bröt upp dagens stora stater till små stater. I den här texten får vi ytterligare några elaboreringar av varför det är så. En av flera saker som jag tyckte var intressanta med den här texten är en parallell som görs till den aktuella diskussionen om rörelsefrihet.

Frihet för människor att röra sig över gränser, varor, själva personerna, kapital och så vidare. en hjärtefråga för många frihetliga personer. Det görs en väldigt viktig poäng här som gott kunde framföras lite mer, inte minst inom olika, inom, inom libertarianska, inom, inom liberala diskussioner, nämligen att om man värdesätter rörlighet väldigt, väldigt högt, då bör man kanske framför allt försöka fokusera på att minska storleken på världens stater.

Därför att ju större en stat är, desto Större möjligheter får den att begränsa hur människor rör sig. En liten stat kan enkelt uttryckt inte kosta på sig det. Men om man har en väldigt stor stat geografiskt så har den väldigt stora möjligheter att monopolisera. Ett klassiskt exempel är förstås Europa, det gamla Europa på medeltiden framför allt, som bestod av 300-400, jag vet inte hur många stater det var som mest, men väldigt många olika autonoma identiteter som då oframkomligen konkurrerade med varandra.

En kontrast är till exempel Kina, under ungefär samma epok, där man hade en regering som styrde över i stort sett hela Kina. Väldigt mycket centralisering, väldigt små möjligheter för människor att flytta. till en annan juridik. Det här ledde till helt olika politiska utvecklingar i Europa respektive Kina. Förutom flera intressanta resonemang som är mer teoretiska så går den här artikeln in på hur man skulle kunna, åtminstone i fantasin, rita om kartan så att USA fick en mer naturlig indelning.

Det är två kartor här. Hej då! Det är en karta som jag tror att vi haft på Bubbla tidigare. Jag vet inte om vi har pratat om den, men jag tror att den låg i någon av de nedre avdelningarna ett tag. Den bygger på att man har studerat pendlingstider. pendlingstider från olika städer för att på så sätt få ett mer organiskt mått på hur de här regionerna ser ut.

Det är inte bara att ta ett befolkningscenter eller en storstad och sen rita en rad i en cirkel kring den. Utan man har tittat på hur folk rör sig och hur folk pendlar till de här städerna. Då kan man se till exempel att det är ganska mycket folk som pendlar till de här städerna. De pendlar varje dag till Oklahoma City trots att de geografiskt sett bor närmare både Kansas City och St.

Louis. Det är en region mellan de här städerna som i den här indelningen tillhör Oklahoma City. Det finns flera sådana intressanta exempel på den här kartan som också är väldigt färgglad och vacker och fantasiäggande. Och baserat på den så har man dragit upp ett förslag till nya gränser och även väldigt tilltalat ett namn på nya tänkta delstater eller självständiga länder baserade på de här så kallade megaregionerna. Antar Boris att du skulle bosätta dig här i Norrkell?

Boris

Ja, jag kommer nog att landa där. Det är... Precis min hemvist. Jag älskar de teoretiska resonemangen och själva ideologin bakom sönderbrytandet av det här till en massa små stater. Men när jag väl kom till kartan så, lite grann skiljer oss kanske där, jag kände för lite romantik och spänning och fantasi över det hela. Det kändes så... Så icke-levande, jag kan inte sätta fingret på varv för riktigt men...

Martin

Jag är benägen att hålla med. Det är faktiskt inte de mest inspirerande kartorna av den här typen som man har sett. En sak som jag dock gillar väldigt mycket är att gränserna är naturliga, inte geografiska gränser, men demografiska gränser som inte är de här rätalinjerna som USA har idag, som jag personligen tycker är fullständigt vederstygliga. Det är sjukt att man har gränser mellan regioner och stater som är raka linjer, dragna efter den eller den breddgraden. Sorgligt är väl det?

Boris

Ja, det här är ju på det sättet en mycket mer levande karta på alla sätt. Men jag tror att, det kommer låta knäppt, men jag tror att skulle den här utvecklingen rulla igång så skulle vi få se en ännu mer sönderbruten karta faktiskt med riktiga, riktiga småstater. Neoliin-steltat skulle jag gärna dela upp i åtminstone tre och ja, det finns mycket att göra här. Det är bra början.

Martin

Jag rekommenderar läsningen av den här artikeln som faktiskt är en liten pärla och bara som ett exempel på. Det finns en klassisk diskussion om Ludwig von Mises och hurvida han var anarkist eller minarkist. Det vill säga om han förespråkade maximal cessation ända ner till individnivån.

Eller om man ansåg att det var nödvändigt med stater, om än små och begränsade. Normalt sett brukar man betrakta Mises som en minarkist och den brukar man på något sätt använda. Marie Rothbard, hans främsta lärjunge, som drog där till sitt spets och förenade den klassiskt liberala traditionen med en klassiskt anarchistisk tradition.

Men här påpekas det och beläggs också med citat att Mises i själva verket var, åtminstone teoretiskt sett, väldigt anarkistisk och menade på att, åtminstone i teorin, i princip, så har varje enskild individ rätt till fullt självbestämmande och rätt att utträda ur en stat.

Sen så trodde Mises inte att det här var praktiskt möjligt, utan att den minsta, den minst i praktiken tänkbara politiska entiteten var, åtminstone så stor som ett hushåll, men förmodligen stora som små regioner. Inte desto mindre intressant är det som det är lite av en stötsten som måste debatteras inom... Jag tänkte,

Boris

alltså en sak, jag försöker grotta lite i mitt inner att jag gillar tankegångarna men väger inför kartan på något sätt. Men jag tror att det är mycket därför att det är resultatet av att man har gjort den geografiska indelningen på grund av studier hur det där är.

Hur det är nu alltså. Han säger själv och beskriver studien som att man har undersökt och sånt. Det binder samman urbana områden, telekommunikation, enkelcirkulation av kapital och så vidare. Men det där är ju bara en ögonblicksbild av hur urbana centra har växt till i ett svågerkapitalistiskt gigantiskt land.

Och det säger ingenting om de naturliga och framförallt kulturella sambanden mellan tillväxten. olika regioner och områden. Vi kanske skulle få en ny stat som sträckte sig längs med Appalachierna och var väldigt långsmal till exempel. Så att ansatserna här är, de teoretiska ansatserna tycker jag är väldigt bra. Sen är jag lite tvivlande inför den faktamässiga grunden för uppdelningen av det.

Martin

Den stora hydran. Jag vet inte om det finns en sammanställning av allihopa. Det borde finnas som inte annat.

Boris

Man tycker det, ja.

Martin

Det finns några klassiska indelningar i 7, 9, 11 och så vidare. Olika nationer. Och då kan det vara till exempel, det finns en klassisk som har bland annat Greater Appalachia. Som man kan säga är en av de största nationerna. Norra halvan av sydstaterna. Och sen har vi också Deep South, New France och Tidewater i den delen av USA. Och sen har vi några andra länder som heter The Midlands, Jankidom, New Netherlands, New England. El Norte och The Left Coast.

Boris

Vem vill bo i Jankidom?

Martin

Ja, det är en väldigt bra fråga. Det är riktigt trist politiskt, fruktansvärt dåligt klimat, ganska töntigt namn. Ja. Det är ingen vidare faktiskt. Nä. Men där blir du förmodligen bosatt i The Left Coast. Kanske passar det ganska bra. Ja,

Boris

men på ett sätt och vis, ja. Ja, det kan jag leva med.