Gustav N

Forskare hoppas återskapa vandringsduvan, utdöd 1914 men förut enormt talrik i Nordamerika. Vandringsduvan är en fågel som, att döma den här länken, påminner på sätt och vis om dronten. En vacker fågel som en gång fanns i stora, stora flockar, men som inte var tillräckligt orädd för att hålla sig undan ifrån människan, och som därför har jagats ihjäl.

Kalle

Sorgligt.

Gustav N

Radio är ett gott bildmedium, sägs det. Det här är alltså en fågel som har ett grått huvud, pigblick på den bild som finns här. En jättevacker grå spetsig skjärt och två stycken uppåtpekande brunemelerade vingspetsar. Och så har den en nästan karmosinröd buk.

En mycket vacker fågel. Mycket vacker fågel, avbildad här med ekblad och ollon. I en illustration från 1731. Som man inte skulle ha något emot att hänga på väggen. Men denna godmodiga fågel har alltså fallit offen för sin egen brist på oro och ångest. Men eftersom den ändå fanns kvar till slutet av 1800-talet så är det ganska många exemplar som har stoppats upp och bevarats på olika sätt. Då hoppas ett gäng forskare kunna extrahera DNA från denna fågel.

från tårna på sådana här uppstoppade exemplar och sekvenserar hela genomet för vandringsduvan och sedan låta nya vandringsduvor födas med surrogatföräldrar från relaterade arter.

Kalle

Ja, det var en väldigt intressant artikel, tyckte jag, om de olika sätten att försöka återskapa utödade arter. Där man nämner dels den här metoden, att stoppa DNA in i en annan eggcell, liknande. Men också de alternativa sätten som vissa ser som mer lovande. Det vill säga att genmodifiera nu levande arter, exempelvis via CRISPR, för att få dem mer lika de utöda.