Martin

Keith Preston anarchofascism, bortglömd tradition, föregångare till Nietzsche, gemensam nämnare för vitt skilda tänkare som Evola, Chesterton, Gaddafi och libertarianska ikoner som Rothbard och Mises. Apropå diskussionen som vi hade i förra inslaget om Spanien, Spanska inbördeskriget, Franco, Chile under Pinochet och liknande händelser.

Så har vi här en text som är ett framförande på HL Mänkenklubben, ett möte som hölls i början av den här månaden. Här presenteras en historisk överblick över ett antal idéer. Jag tycker den var väldigt intressant därför att anarchofascism kan verka vara ett väldigt märkligt begrepp.

Det tycker jag också. Även efter att ha läst den här artikeln och tänkt på det så tycker jag att det är ett märkligt och tveksamt begrepp. Men det finns en spänning mellan olika traditioner som ser sig själva som anarkistiska. Vi vet till exempel att det finns den klassiska formeln av anarchism i en socialistisk strömning. Det fokuserar mycket på jämlikhet, antikapitalism, social rättvisa.

hjälpa de fattiga, den här typen av saker. Till exempel Noam Chomsky har många gånger uttalat sig oerhört kritiskt mot att libertarianer som vi också kallar oss för anarkistiska, alltså det är ingen riktiga anarchister, för riktiga anarchister är antikapitalister och kapitalism är ett förtryck som anarkismen måste motsätta sig och så vidare. Det finns också en sorts anarkism, främst på 1900-talet, som är en del av den libertarianska traditionerna.

Man pratar om anarchokapitalism. som ursprungligen formulerades och kodifierades av Murray Rothbard på grundval av Ludwig von Mises idéer. Mises var inte anarkist, men Rothbard kan man säga att Rothbard i alla fall tänkte att han drog Mises idéer till sin spets och kom till en anarkistisk slutsats.

Att staten inte behövdes överhuvudtaget utan kunde ersättas helt och hållet av marknadsmekanismer. Enkelt uttryckt. Men sen finns det också en tredje strömning, som också har kallat sig anarkistiska genom historien. Men de är mer associerade i modern tid med fascistiska idéer. Där har vi tänkare som till exempel Ernst Jünger och Julius Evola.