Martin

George Friedman, tecken på att Ryssland planerar att utöka sin makt i Ukraina. Militär aktion osannolik, men kan ej uteslutas. Det har varit upptrappning mellan Ryssland och Ukraina de senaste dagarna. Det är naturligtvis svårt att veta exakt vad det kommer leda till, men till att börja med så är det svårt att överhuvudtaget få någon pålitlig information.

Min upplevelse är att nu är propagandan mycket intensiv. Jag ser i mina flöden som jag tar del av dagligdags, dels har jag sett ett enormt uppsving för ryskvänlig och Putin-vänlig propaganda. Och där är historien att Ukraina förbereder en offensiv. Ukraina förbereder en attack på Krim för att återta Krim möjligen.

Och de har skickat in ukrainska terrorister som har blivit arresterade i Ryssland. Och Ryssland har då... Enbart som ett svar på den ukrainska provokationen placerat enorma mängder trupp på Krimhalvön. En jämförelse såg häromdagen påpekade att det var fler soldater än vad Sverige ens teoretiskt kan mobilisera enligt sin plan.

Vi säger inte så mycket, det är en ganska stor upptrappning. Och samtidigt så kommer propagandan väldigt hårt från andra hållet. Ett bra exempel på det är artikeln som vi har i opinionsavdelningen som skrivs av Anders Åslund. Hans version är att det här är en klassisk rysk manöver för att skapa en casus belli, en legitim orsak för krig.

Därför att de har vissa geopolitiska mål att stärka sina positioner i och kring Krim. Man vill ha att bygga en bro för att få en landförbindelse till Krim från det ryska fastlandet. Och i den artikeln så ger sig en, tycker jag, ganska intressant historisk tillbakablick och en förutsägelse om att det kommer att bli krig.

Att Ryssland kommer att starta ett nytt Ukraina-krig nu i augusti. Ett av de intressanta argumenten är att är att Ryssland nästan alltid startar krig i augusti. Det är en väldigt bra mål att starta krig därför att alla västerländska politiker och andra makthavare är på semester i augusti. Så därför byggde man till exempel Berlinmuren i augusti 1961.

Man invaderade Tjeckoslovaken i augusti 1968. Man genomförde Kuppen i Moskva i augusti 1991. Och naturligtvis så har vi augustikriget... mellan Ryssland och Georgien 2008. Det finns fler exempel i den här artikeln. Det är ganska intressant om vad som hände just i augusti.

Det finns också andra skäl att tro enligt Anders Åslund att Putin vill ha ett krig nu. Ett litet, begränsat och nästan garanterat framgångsrikt krig. Därför att snart är det val i Ryssland. Valen har flyttats fram till 18 september. Därmed är det perfekt tajming för Putin att använda sin vanliga taktik, att använda ett krig för att piska upp patriotiska känslor för att ha mer framgång i valen.

Man kan argumentera för att han gjorde det 1999 i det andra Turchenienkriget som föregick då att han blev president. Det har varit liknande situationer i samband med kriget med Georgien, anekdeteringar av Krim. Ofta så ser man ju en, det finns teori i alla fall, om att de här krigen är i väldigt hög utsträckning motiverad av inrikes politiska hänsyn och framförallt starka potens position.

Men det är svårt, det är svårt tycker jag att få någon bra information om det här. George Friedman har en mer neutral analys som vi har lagt i värdenavdelningen. Och han tror inte att det blir krig. Förmodligen inte blir det krig. Men helt klart är det en stor upptrappning. Och det är väl dessutom också ganska klarlagt att både Ryssland och Ukraina deltar aktivt i den här upptrappningen. Både rent praktiskt militärt, politiskt, diplomatiskt, propaganda mässigt. Det är en ganska farlig situation i Ukraina just nu.

Boris

Ja, jag tror att de som hävdar att Poten gör det här av inrikespolitiska skäl, det vill säga att stärka stöd och få genomslag i opinionerna och få folk att sluta upp bakom regimen, då har man nog alldeles rätt. Det är en klassisk... politik hos rätt många regimer. Men det behöver ju inte innebära, skulle jag tro, att de går ut i krig.

Det är ett mer fullskaligt krig mot Ukraina. Däremot så var ingen av de här skribenterna tar upp är att ryssarna har blivit mästare på lågintensiva krig och att upprätthålla spänning hela tiden. Det är det de är väldigt duktiga på i sina gamla randstater. Och det är säkert det vi kommer att se framöver också. Och det är ett ganska rationellt förhållningssätt att hålla spänningen uppe.

Det räcker för att man ska piska upp opinionen. Går man ut i ett fullskaligt krig, då kan det slöva åt andra hållet. Då kommer folk hem i zinkkister och... Och familjerna blir arga och förtönade och vill inte ha krig. Men att just ha det här spänningstillståndet är väldigt bra internt. Kan bygga opinion. Men framförallt är det också bra därför att det tvingar USA att hålla sig på tårna och NATO.

Men NATO har ju å andra sidan svarat väldigt blekt på den ökade spänningen i området. De har ju uttryckt det här om dagens sitt bekymmer över situationen. Det är ju ett sådär jättekraftfullt...

Martin

Mm. George Fridmans teori är att det här är en rysk förhandlingstaktik kan man säga. Det är en klassisk manöver som Putin gör där han skapar en kris, han skapar intrycket av en kris och gör folk väldigt väldigt oroliga för att till exempel tvinga västerländska makthavare till förhandlingsborden för att trumma igenom någon annan poäng som han vill göra.

Men... Och man har också sett, Putin har också gått på en diplomatisk offensiv den här månaden. Inte minst nu i augusti åkte han runt i Mellanöstern. Och han har haft ärdagan på stadsbesök i Moskva och flera andra liknande saker. Men som Gjord Fridman också påpekar, problemet, osäkerheten här, det är att om Ryssland hade som plan att starta ett krig, så skulle deras agerande vara exakt som det var.

Samma. Det är så de gör när de startar krig. Innan kriget byter ut så sätter man igång det som kallas för maskirovka med vilseledningskampanjer och skapar den här krigsmedvetenheten. Och sen så har man förhandlingar, man kommer fram till någonting och sen så tar ryssarna ett steg tillbaka, synbarligen. Men de lämnar några brigader och divisioner som har militärövningar till exempel.

Folk börjar slappna av, krisen är avvärd. och sen startade Rysslandkriget. Så att vi kan lite se på vad Putin gör just nu, hur det handlar för avsikter att gå in i ett krig. Men om han skulle starta krig så skulle han förmodligen göra precis det han gör just nu.

Boris

Och i det här sammanhanget ska man inte glömma bort att vi har en länk som jag tror nu har försvunnit. Det tas upp väldigt ingående hur Putin och ryssarna samövar med kinesiska flottstyrkor, bland annat i Sydkinesiska sjön. Det är samma sak där, en intimare militärt samarbete mellan Ryssland och Kina håller USA ännu mer på tårna.

skapar förhandlingsläger på alla möjliga håll i världen. Och samtidigt så ger det ett perspektiv på det kinesiska beteendet i Sydkinesiska sjön. Därför att jag tror att väldigt mycket av upptrappningen där är också en följd av att man behöver göra som Putin helt enkelt. Att piska upp en inhemsk opinion.

och stärka den kinesiska nationalismen därför att man har interna problem och vill skapa en ökad legitimitet åt regimen. Så det har kinesiska kommunisterna alltid gjort när det svajar lite i landet att slå på den nationalistiska trumman.

Martin

Det som händer i Sydkinesiska sjön just nu, det är också mångfacetterat. Men en nyhet som vi har i värdenavdelningen handlar om att kineserna sägs nu ha byggt flyghangarer, ganska stora, permanenta flyghangarer på Spratly-öarna. Och det här har man från satellitbilder som har publicerats och kommenterats av Center for Strategic and International Studies i Washington.

Och det här är en process som har pågått ganska länge. Men som jag har förstått det så är skillnaden att de här hangarerna är mer större, mer robusta och mer permanenta. Och de kan hålla alla typer av stridsplan som kineserna förfogar över. Så att bland annat Subirevet. i Spratlyöarna har nu blivit en närmast fullskalig militärbas med landningsbana som man hade sedan tidigare men nu har man också mycket hangarer flygkontrolltorn och ett antal relativt stora okända byggnader som man inte vet vad det är för någonting men hela revet är i alla fall helt överbyggt nu som man kan se på de här bilderna med militära byggnader men den kinesiska förklaringen

Boris

De kan ju ha en viss trovärdighet. De hävdar att det är den nödvändiga mellanlandningsstationen för kinesiskt postflyg. Och det är lite glädjande att så många kineser fortfarande skriver brev på det gamla sättet.

Martin

Ja, det är lite klass faktiskt. Ja. Jag tar tillbaks allting jag sagt om Kina. Ha. Hyllade jag gentlemannamässiga kommunikationsformer istället.

Boris

Och vill säga, i det här sammanhanget också kommer jag ihåg att jag tror du tog upp för ett tag sedan hur filipinerna kommer att ställa sig i det här upptrappade... Spänningarna i Sydkinesiska sjön. Och häromdagen, och många har antagit att Duterte, Asiens svar på Anders Ygeman, kommer att ligga nära USA som han traditionellt har gjort.

Men han har ju gått ut ganska hårt mot USA och bland annat kallat den amerikanska ambassadören i landet för en homosexuell son till en hora. Och det är inte givet liksom var Filipinerna landar i de här ökade spänningarna.

Martin

En annan aktör på samma arena är ju Japan. Japan som har en, inte en ny regering, men en regering med ett förnyat mandat och två tredjedels majoritet i parlamentet och planer på att skriva om konstitutionen för att återigen kunna rösta upp Japans militär obehindrat av de regler som sattes upp efter andra världskriget av de segrande vakterna.

Nu kommer uppgifter i japanska medier om att Japan har ett robotprogram för de isolerade öarna. söder om Japan som ligger i syrskinesiska havet. Och det här handlar då alltså om robotsystem som är land-till-sjö-robotar för att stoppa till exempel kinesiska båtar som tar sig för nära.

300 kilometer kan de här robotarna skjuta och de ska sättas på de här bland annat på Senkakuöarna som det varit mycket konflikt kring. Det här är inte bekräftade uppgifter men enligt den här bilden Den japanska tidningen Yomiuri så kommer det japanska försvarsdepartementet att kräva en utökat budget med hemvisning till det här.

Regeringen kommer förmodligen försöka ha det här klart 2024 helt och hållet. Ganska långt i framtiden, men det handlar också om att det är en väldigt stor, ambitiös och kostsam upprustning. Inte minst så har det effekt genom själva utspelet. Och det händer nu, oavsett om det byggs klart nästa år eller 2024.

Boris

Och den japanska upprustningen är på alla sätt fullt rationell. Därför att jag tror inte det är bara det Kinas ökade aggressiva beteende i Sydkinesiska sjön och överhuvudtaget. Jag tror upprustningen beror väldigt mycket på att Japan är en del av den kinasiska sjön. USA har länge betraktat sin så kallad alliede USA med viss misstänksamhet och som en opolitisk part.

Det finns flera tillfällen i modern japansk historia där plötsligt USA har tvärvänt och lederat sig med Kina istället. Och Nixons besök i Kina är till exempel ett utmärkt exempel. Den kommer under en period då spänningarna mellan Kina och Japan är väldigt starka. Och USA har lovat Japan allt stöd i hela världen och lite till.

Men då meddelar inte Japan att Nixon kommer att besöka Kina, deras LKF-fiende, just då, för en två timmar innan statsbesöket offentliggörs. Och det där skapar ju en misstänksamhet mot USA. mot USA som lever kvar och i en tid då USA är sällsynt fladdrigt och oavsett vem som kommer i president så tror inte japanerna lita på någon annan än sig själv och sin militära styrka framöver. Vilket är klokt.

Martin

Vi har också ett antal andra nyheter som vi skulle kunna diskutera i samma bild här. Exempelvis att det har kommit en rapport om vad... Iran har haft för sig sedan det nukleära avtalet slöts för inte så länge sedan. Och där får vi bland annat veta att... att man har utökat ett antal andra militära kapaciteter inte minst cyberkrigskapacitet och även där robotkrigsföring.

Man har gjort väldigt stora militärinvesteringar och det handlar om offensiva kapaciteter som kan användas för att slå mot Israel mot amerikanska militärbaser, framförallt det robotprogrammet då och cyberkrigsprogrammet som... där man tror att Iran har väldigt avancerade förmågor. Där ser vi också en upptrappning och den har också ett sorts godkännande och stöd från Barack Obama.

För han säger att nu ett år senare, ett år efter att vi skrev på det här avtalet med Iran, så ser det ut som att allting tyder på att det har fungerat exakt på det sätt som vi sa att det skulle funka på. Det är ett fet tydligt uttalande. Han säger inte egentligen vad som har hänt eller om det är bra eller dåligt. Han säger bara att det blev exakt så som vi sa att det skulle bli. Man kan ifrågasätta det på olika grunder.

Men man kan också fundera på vad Barack Obama egentligen har lovat. Han har aldrig varit en hök precis när det kommer till Iran. Så det är ytterligare en oroshärd. Och vi har alla möjliga spridda andra tecken. Det händer saker i Libyen. USA har bombat Libyen. Det finns uppgifter om att man har tagit tillbaka där Libyenstaden sitter. Det ligger i mitten av Libyenkusten naturligtvis där IS-terroristerna har haft det starkaste fäste i Libyen.

Och samtidigt så verkar den FN-stödda presumptiva regeringen i Libyen verkar undermineras nu och har problem bland annat med infrastruktur. Både elinfrastruktur och ekonomisk infrastruktur med en valuta som inte fungerar som den ska. Och splidda skurar av mer oklarande ytor som åtminstone för mig är svårtolkade.

Tack till elever och personal vid FNs webbplats! Vladimir Putins stabschef, Sergej Ivanov, har avgått. Enligt uppgift på egen begäran, men det här är en av Putins närmaste män. Det här är en av Putins järngäng. 5-6-7 personer som har styrt Ryssland sedan 1999. Ingen av dem har egentligen bytts ut under den här tiden. Det har varit samma gäng, Putins gamla kamrater från KGB från St.

Petersburg på 90-talet. som har styrt Ryssland. Och de har ju till och med Putin och Medvedev som också ingår i det här gänget har ju också roterat med varandra på president- och premiärministerposten. De är som ler och långham de här. Och Sergej Ivanov har jobbat som Putin stabschef ända sedan KGB-tiden om jag har förstått saken rätt. Han har haft andra uppdrag emellan.

Men nu är han tillbaka som stabschef vilket förstås är ett otroligt viktigt jobb. Och det verkar inte finnas någon som tror på den här berättelsen, att han skulle ha avgått frivilligt för att han hellre ville ägna sig åt Rysslands miljöpolitik, vilket är hans nya officiella uppdrag.

Boris

Det är väldigt fint av honom tycker jag. Förut så parkerade man avsatta folk som ramlade ur Kreml-hierarkin. De hamnade i Mongoliet som ambassadörer och sådana saker. Nu hamnar de på Ryssland. Vi har miljöminister av liknande ställe.