Martin

Jobbsökande till University of Cincinnati begärs göra uttalande om deras bidrag till mångfald och inkludering. Vi pratade alldeles nyss om hur den tyska polisen genomfört en gigantisk rassia för att arrestera folk som har näthatat. De har skrivit nazistiska och antisemitiska saker i en sluten Facebookgrupp. Här är ett jättefint exempel på en parallell utveckling i USA som på många sätt är världsledande.

är att undertrycka misshagliga åsikter och exkludera från det offentliga livet alla människor som inte tycker rätt. Det här är University of Cincinnati som har en ny anställningspolicy. Nu ska alla som ska anställas på universitetet, som jag förstår det, oavsett vilken typ av position, ska få svara på vissa frågor och göra vissa intyganden.

Bland annat så ska man förklara hur man kan bidra, hur man har bidragit till och hur man kan bidra till. Som de säger, mångfald, inklusivitet och ledarskap. Om man inte kan svara på de här frågorna så får man förmodligen att man har väldigt låg chans att få jobbet. Det är första gången som ett universitet gör en sån här sak.

Men det är i alla fall ingenting som man höjer på ögonen i byn för. Det är inget som man tycker är särskilt chockerande. Snarare så undrar man, men har det inte alltid varit så här? Eller är det inte bara en formalisering av en informell policy som har hjälpt väldigt länge?

Boris

Det är alltså, de här tankegångarna har funnits i västvärlden nästan obegripligt länge. Och det vi nu ser är att nu drar man åt snarare lite. Nu blir det formellt också att det avgörs inte i lönnom när man anställer folk. Att de har rätt hudfärg, så att säga, eller rätt åsikter. Utan nu fyller man i att man har rätt åsikter och hudfärg på själva ansökningsplaketten. Det blir lättare att processa det hela då.

Martin

Det som fascinerar mig mest med den här typen av nyheter det är den övergripande världsbilden och synen på saker och ting som de här människorna måste ha. De uppfattar inte det här som en aggressiv politisering av universitetets verksamhet. De ser det här som en självklarhet. De ser det som något helt naturligt och som något helt neutralt. I deras perspektiv, om man inte är med på notorna här så kan man inte tycka att det är totalt relevant att...

Att ge sitt PKCV och berätta om allt man har gjort för identitetspolitikens framslävande. Då är man en galen extremist och man behöver inte ta hänsyn till sådana personer. Så att de här sakerna har redan blivit så normaliserade att i alla de här uttalanden som vi ser i den här artikeln, och såklart i många andra sammanhang, Så pratar de här människorna om det här som om det vore fullständigt normalt. Jag tror att de tror det också.

Boris

Dels tror de ju det, men de ser ju också egennyttan. Alltså en viktig faktor i den här typen av utveckling, det är ju byråkratins egennytta. Därför att på det här sättet så kan de feudalisera till exempel en utbildningsinstitution. Alltså de kan ju förläna tjänster och utbildning och annat till människor om de De underkastar sig det här och talar om att jag har gjort det här och jag har deltagit i det här projektet och så vidare.

De skapar ju en kast som är beroende av att de har gått in i det här. Precis som vi har diskuterat hur svenska politiker skaffar sig röstboskap genom att skapa stora utanförskapsområden med invandrare. Det går åt båda hållen. Man skaffar sig röstboskap. Stöd och en maktbas med hjälp av de här sakerna. Nu får du en massa trogna människor av rätt hudfärg som stöttar dig i fakulteten.