Martin

Foreign policy, Pentagon ser över krigsplaneringen mot Ryssland för första gången sen Sovjets fall. Östersjön mest sannolika målet. Det är en lång jätteintressant artikel från foreign policy som egentligen inte borde ligga på bubbla eftersom den ligger bakom en paywall. Jag antar att vi gjorde ett undantag för att det här är en så väldigt intressant, unik och breaking story.

Det är också därför vi skriver ut i rubriken har jag förstått. Att det är just Foreign Policy som har släppt den här. De tillåter bara att man läser en gratisartikel per någon typ av tidsenhet. Men om du bara ska läsa en artikel på Foreign Policy den här veckan så rekommenderas den här artikeln varmt. För den har ett särskilt intresse för Sverige. Bakgrunden till den här historien är att efter kalla krigets slut så bytte man hållning i USA gentemot Ryssland.

Man började närma sig Ryssland, man började samarbeta. Ryssland blev till och med del av Partnership for Peace som var ett NATO-program som man började ha gemensamma militärövningar under Afghanistankriget. Så hade man till och med en bas i Ryssland som amerikanska militären kunde använda som transitpunkt för att ta sig till Afghanistan.

Men det här började ändras som vi alla vet och den stora vändpunkten var 2008 då Ryssland plötsligt var i krig med Georgien. Och då kanske man började tänka om, men man verkar ha varit väldigt senfärdig faktiskt med de här insikterna. För att även efter Georgienkriget så var den ryska analysen att det här var unikt för Georgien, det kan inte hända igen.

Och det kan aldrig bli krig i Europa, den här typen av saker kan inte hända. närmare europeiskt territorium. Sen hände förstås Ukraina-krisen. Ukraina-kriget, ska vi säga. Och då, till slut, så började man byta fot. Och då började man i USA titta på nya planer, ny scenarioplanering. Och det som de här artiklarna handlar om framförallt, det är att man tror att nästa konfrontation, det man planerar för, det man tränar för, är att man ska konfrontera Ryssland runt Östersjön.

Boris

Precis, de har ju utgått från att det är Baltländerna som står näst på tur i den här härliga annekteringen av närliggande, för detta sovjetsatellitstater, som har en stor rysk minoritetbefolkning. Men jag tyckte bara att det var lite intressant att de hade en sån lång period av total missuppfattning kring ryssen.

Men å andra sidan så kanske det är för att man hade en idé om att det var Sovjet som var det stora hotet, eller det var kommunismen, och det var egentligen under den parollen som USA hade haft interaktioner med Ryssland. och haft det som en stor fiende. Och när det försvann så tänkte man att, jaja, men då är det lugnt.

Lite grann som att alla stadtjänstemän i Tyskland plötsligt blev demokrater efter andra världskriget. Men som vi som svenskar vet så är det inte det som har varit grejen, utan det har ju varit Ryssland.

Martin

Det är i så fall ett väldigt konstigt perspektiv kan jag tycka, om man inte haft en mer geopolitisk approach. Om man har trott att det handlar om ideologi, snarare än geografi.

Boris

Det finns ju någon annan förklaring till varför man har haft den här naiva inställningen.

Martin

Ja, jag vet inte. Jag vet inte hur man har tänkt, men jag gör samma reflektion som du. Att det är oerhört märkligt. Och framförallt från en svensk horisont, som du säger, så är det väldigt konstigt. Och Sverige är ju speciellt på det sättet jämfört med USA, därför att vi har haft... Ja, jag vet inte hur många krig, minst tio krig med Ryssland har vi haft under tusen år. Och det är ju en mycket längre tid än USA ens har funnits, så att de kanske inte har det perspektivet.

Men från en svensk horisont, så till er... Det är väldigt märkligt att tro att Ryssland inte är ett hot längre. Bara för att de inte har Sveatunionen. Eller hur du nu tänkte? De kanske tänkte att det här landet var så knäckt ekonomiskt att de inte hade resurser att starta krig. Men alla de grundläggande förutsättningarna för krig med Ryssland finns kvar. Som de alltid har gjort. Det är kanske svårt att säga hur dära ett eventuellt krigsutbrott är.

Men i grunden så finns samma faktorer på plats. Det vill säga att Ryssland känner sig hotat. Ryssland är ett väldigt stort och svårförsvarat land. Så att Moskva behöver buffertområden för att skydda sig från krig. Det är en del av den här frågan.

Sverige och Ryssland har konkurrerat om att dominera Östersjön i många många hundra år. Det har inte varit militär konfrontation mellan Sverige och Ryssland på länge, men däremot har det varit ekonomisk konfrontation där svenska företag, svenska banker har gått in och tagit över mer och mer i Baltikum.

I Estland till exempel så är det mer än 80% av bankväsendet som ägs av svenska banker. så att den här kampen fortsätter på andra plan men nu tror USA och NATO att det kan bli en militär konflikt igen och en väldigt intressant och ja faktiskt väldigt skrämmande sak som framgår i den här artikeln det är att man har haft en sorts krigsspel en sorts simuleringsverksamhet på amerikanska försvarsdepartementet, amerikanska militären Där har man då testat, simulerat vad som skulle hända om det blev ett sånt krig.

Som jag förstår då så antar man att Ryssland skulle angripa Estland och Lettland. Och sen så skulle antingen USA eller NATO svara. Man har spelat båda de här scenarierna, att man gör en gemensam NATO-insats och att USA är ensamma gör en insats. Man testar det här krigsspelet och USA förlorar den. Om man testar krigsspelet med NATO, NATO förlorade.

Man testar det igen. USA och NATO förlorade en gång till. Och så står det här att man totalt så har man spelat det här krigsspelet nu 16 gånger med 8 olika team. Och Ryssland har vunnit varje gång. Inte en enda gång så har amerikanerna lyckats vinna sitt eget krigsspel. Och det har bland annat att göra med logistiska problem. För det tar 1-2 månader. för de viktigaste förbanden att ta sig till Baltikum.

Så även om man mobiliserar allt, alla amerikanska trupper som finns i hela Europa så räcker det inte det. Och det tar så lång tid att mobilisera ett ordentligt motstånd mot Ryssland att de har flera månader på sig att göra enorm skada i Baltikum. Så att i det nuvarande läget, med de militärresurser som finns på plats i Europa.

Och det inkluderar även de här förbanden, pansarförband och annat, som vi har rapporterat om tidigare, att NATO har placerat i Baltikum ganska nyligen. Även med alla de resurserna på plats så tror inte USA att någon kan vinna en sån här militär konflikt mot Ryssland i Östersjön.

Boris

Jag har en annan nyhet om Sverige och Polen också.

Martin

Tack! Den är väldigt intressant i anslutning. Den ligger i Europaavdelningen och heter så här Sverige och Polen skriver militärt samarbetsavtal. Rädda för ryssens aktivitet i Östersjön Och det här är en del av att Sverige närmar sig NATO mer och mer Vi är fortfarande inte på tal att Sverige ska gå med i NATO Men däremot så har det ibland kommit en opinionsundersökning nu som jag tror är den första någonsin i Sverige där det är fler som vill gå med i NATO än som inte vill gå med i NATO.

Men under tiden så har man från Sveriges sida tagit flera steg för att närma sig NATO. Med gemensamma övningar, gemensamma avtal. Man har gjort nya militära avtal med våra nordiska grannländer. Med Danmark och Finland tidigare i år. Nu har vi liknande samarbetsavtal som vi tidigare haft med Norge och Island.

Men nu har vi också ett sånt här avtal med Polen, som för oss är ett NATO-land, med en stor armé och de köper mycket amerikanska stridsflygplan. Det är ett riktigt land med det där till skillnad från Sverige. Tack för mig för att jag fick vara med och prata med er idag. Och nu så ska vi samarbeta ännu mer med Polen.

Boris

Jag måste säga att det känns ändå som att man hade kunnat förvänta sig att den här typen av närmanden inte skulle vara möjliga under den här regeringen. Å andra sidan så kanske de inte håller Peter Hultqvist i järngrepp.

Martin

Å andra sidan så är det väl sorgligt nog så att det är ofta socialdemokratiska regeringar i Sverige som är handlingskraftiga. Ibland är det på tokfel riktning som vi kommer återkomma till, inte minst i den här sändningen. Men särskilt när det handlar om kontroversiella beslut som rör hela samhället, om man ska lägga om någonting på stor skala. Det brukar både regeringar tyvärr aldrig klara av.

Utan, ska det till till exempel en stor liberalisering eller något sånt där, det brukar vara sossarna som får fixa det. Det kanske är så med NATO också, även om det nu finns. Om jag förstår saken rätt så är det tre av de fyra så kallade borgerliga partierna som förespråkar NATO i trädet nu. Men jag tror ändå att det är en sådan här stor grej som bara SOS-arna klarar. De är fullt ut impotenta, de här så kallade allianspartierna.

Boris

Mm, absolut. Jag är i och för sig i förmån att hela alliansen är numera för, men det kanske saknas något beslut eller något sånt där.

Martin

Ja, det får vi se om de kan exekvera på det. Med tanke på att alliansen är aktivt ointresserade av att genomdriva sin egen politik så vet jag inte varför vi ens pratar om dem som en politisk faktor i Sverige.

Boris

Å andra sidan, apropå Socialdemokraterna, det känns som att de kommer ha lite bråttom att gå med i NATO nu, för att det kommer ju aldrig hända när Jimmy åker som bestatsminister 2018.

Martin

Vi får se hur det blir med den saken. Tyvärr så har Sverigedemokraterna, åtminstone på EU-nivån, visat väldigt oroande tendenser vad gäller utrikespolitik och hållningen gentemot Ryssland. Det får vi följa med spänning och bävan.

Boris

Förhoppningsvis inte från en särskilt närliggande fysisk position.

Martin

När man läser den här typen av nyheter känns det ganska bra att sitta på en avlägsen ö nere i Medelhavet, nästan enda vägen ner till Afrika. Där Ryssland åtminstone inte har några dagsaktuella intressen av att kriga och att aktera.