Martin

Stort forskarnätverk lanserar riktlinjer för ökad öppenhet och transparens i vetenskapliga rapporter. Detta är nu en artikel som kom ut i den prestigefulla tidskriften Science. Hör om dem. Det är 39 forskare som har tagit fram The Transparency and Openness Promotion Guidelines. som är en slags mall för riktlinjer som andra vetenskapstidskrifter kan anta.

Som för övrigt science inte heller har antagit. Men som kan antas av vetenskapstidskrifter. Det är en otrolig mängd forskning som publiceras som går helt till spillo därför att rapporterna är fulla av irrelevant diskussion medan de inte innehåller tillräckligt mycket information för att experiment ska kunna replikeras. Och kanske viktigast, råddata publiceras inte. Den vetenskapliga artikeln är ju då som en slags...

slags annons som säger att data existerar. Men om data inte lämnas ut, då finns de inte tillgängliga för det kunskapsbygge som vetenskapen egentligen skulle vara, där man lägger sten på sten och där man då kan samla alla data som kommer från undersökningar och en viss fråga i en metaanalys, alltså en samlad genomgång av alla data utan bias, vilket är det bästa sättet att faktiskt få fram ett svar.

Ofta är forskningen fragmenterad och en viss fråga undersöks av många forskargrupper runt om i världen på subtilt olika sätt. För att man ska få veta vad svaret egentligen är så måste man väga samman alla forskargruppernas resultat. När data inte går att få fram är forskningen mer eller mindre meningslös eftersom data inte går att väga ihop.

De pengar som har satsats, ofta skattemedel och i förekommande fall de intrång som försökspersonerna få fram. har varit utsatta för i tron att de har bidragit till vetenskapen. I dåhet till spillor och djurna. Det är egentligen oetiskt, tycker jag, att praktisera forskning på det sättet. Ändå lever vi kvar i en väldigt konservativ kultur för vetenskapskommunikation.

Vi beter oss i många fält som om det fortfarande var 1600-talet när det var en lysande idé att skriva ihop ett manus i ett kondenserat format om sina fynder. Skicka det till Royal Society och vänta sex månader. Så kommer det ut när det har passerat tryckpressen. Så gör vi fortfarande idag trots att det är fullt möjligt och rimligt att lägga data fritt tillgängliga på internet.