Martin

Malcom Kyay Kyayune Berättelsen där vita är unikt elaka varelser i unikt behov av att göra unikt grund i självbranssakan för att få bot på sin unikt hemska arvssynd verkar skittla egot hos antirasistisk publik av urban vit medelklass. Fembraders rubrik håll på och ta koll på mig här är de här bubblarubrikerna Den här artikeln publicerade i Arbetaren här som är en vänstertidsskrift.

Och det kanske inte alltid är sådana som man brukar läsa de mest initierade analyserna om identitetspolitik och den så kallade antirasismens. Men varför inte? Det här är en välskriven artikel. Och för all del så finns det ju människor till vänster som också är trötta på det här identitetspolitiska snacket. I deras fall för att de vill återgå till en traditionell marxistisk klassanalys. Istället för det moderna fokuset på vad folk har för kön, hudfärg och såna här saker.

Boris

Ja, den är faktiskt väldigt, väldigt bra.

Martin

Det är en väldigt välskriven och hård uppgörelse med de här tankarna. En intressant aspekt är att han menar på att den här antirasistiska tendensen är en sorts aggressiv eurocentrism. Att man ska förstå den ungefär som det går att förstå Hollywood-fysik. Så att det är saker som går hem mot publiken Inte för att de är realistiska, utan för att de ser bra ut. Och framförallt så appellerar jag till den här idén om arvsynd, som är väldigt kittlande för vissa människor. Och visst är det så att det är samma gamla idé om att du är född med synd?

Boris

Ja, och det enkarneras som någonting. Jag vill alltid tillbaka till buddhismen. Nej, men det är en väldigt bra och välskridd artikel, och det ser jag inte utvecklat temat med hur mycket i den svenska debatten idag när det gäller rasism och identitetspolitik som är rakt av korpat från den amerikanska debatten på 90-talet som förstörde hela den amerikanska medborgarrättsrörelsen.

Att istället för att diskutera hur man ska stärka den svarta ställning så vart det kvoteringspolitik och skuldbeläggande av alla vita och definierandet av alla svarta som offer. Och sen allt det här jävla hittepå om hur bra det var i Afrika. Alltså det här otroligt hysteriska.