Martin

Maria Eriksson, det var inte bättre än det alla såg på Hyland. En mer splittrad och mångfacetterad medietveckling är någonting positivt.

Boris

Det har jag faktiskt en kommentar på. Och då är svaret egentligen både ja och nej. Och om jag ska förklara mitt ja så håller jag med om det. Jag har just redogjort det delvis för. Om jag ska förklara mitt nej så ska jag börja med att det finns en väldigt bra amerikansk science fiction författare som jag gillar som heter Nils Stefansson som har skrivit och Bland annat Kryptonomikern Anna Tham, Remde, skrev han den senaste...

En av hans tidigare manor som jag tror heter Diamond Age, som är någon slags nano... teknik, kultur i framtiden. Där är demokratin avskaffad för den var så jävla besvärlig. För det blev Pöbelwälde och sådär. Detta är inte vad jag pläderar för. Men där, likväl, så är det så att Storbritannien styrs av en elit på 2 500 personer. Någonting däromkring. Och det är en meritokratisk elit. Alla dom har då givetvis 3D-skrivare och och utskriftsapparatur hemma. Dom skriver ut The Times på morgonen. Det är inte så att det är i någon slags rispapper och läser The Times.

Det gör man i den här eliten, därför att om man inte har gemensamma referensramar... Och en idé om vad som så att säga är gemensamt relevant. Kan man inte styra det här nanotekniska Storbritannien som det råkar dessutom vara under attack av några så här? Det är bara en liten detalj i den här stora romanen. Den här slog mig när jag läste den här romanen för tio år sedan att att apropå då en hyllans hörna därför att man hör väldigt mycket i Sverige.

Det är just därför hade vi alla gemensamma referens om. Det var ju förfärliga referensramar för både hyllans hörna och tv 2s rapport var ju liksom Utom ordentligt usla produktioner eftersom de inte skedde i konkurrens. Men likväl så fanns det liksom att man kunde man hade vissa gemensamma ramar som jag tror. Apropå det här med samhällen och gemenskaper är nödvändiga för att människor ska ha förstå varandra.

Det här är ju på det sättet så tycker jag Maria Eriksson har en poäng. Jag håller absolut med om att det är bra med det här splittrade landskapet, att det är en stor mångfald i konkurrens. Samtidigt är det ett problem som vi måste ändå erkänna att att vi har. Vi blir alltmer ska vi säga gettoiserade också i vår mediekonsumtion på vad det vi följer och vad det är vi vad det är vi ser och vad det är vi tar till oss.

Och då får vi också bilder därefter. Då kan till exempel en sån som nu senast var väl Henrik Schiffert skriva en totalt felaktig artikel som är helt liksom alltså sakmässigt, inte idémässigt. Det är mer moralisk fråga om man har rätt eller fel i den delen, men totalt är full av fakta, fel och galenskaper som man bara kan sätta ut. Åtta tusen människor kan läsa, därför att de som då läser och jag har då inte läst den ens, för han finns inte i mitt flöde.

Jag har ju fått söka mig till att läsa den. Medan då andra kan då hylla den för den är en fantastisk artikel. Medan då till exempel de som kanske får sitt livs den här diskussionen via andra sajter som jag inte ska ens nämna min namn här som jag till och med har sagt att man inte får länka till på mina kommentarsidor har helt andra uppfattningar.

Martin

Och jag håller med dig där. Man brukar ofta i Sverige tjata om det här med frånvaron av värdegrund. Men det tycker jag inte är så problematiskt att folk inte har samma värdegrund. Däremot är det problematiskt att människor inte har ungefär samma bildningsgrund. Eller referensgrund. Ja, eller referensgrund. Därför kan vi lite mattna när det blir sådana här hallelujah-hyllningar av vårt stora och fantastiska informationsflöde.

Tack för det. Det finns inte någon gemensam plattform från vilken man kan diskutera längre. Och visst kan man luta sig bakåt så att jag kan ta del av vilken information jag vill och sprida den till de som tycker likadant. Men det offentliga samtalet är. blir mer och mer fragmentiserat och det där är ett faktiskt problem. Och så vill jag försvara hyllan lite. Det fanns ingen konkurrens, men det var ändå bra program.

Alltså, jo, är det alltså jämför Lennart hyllan med Dagens Nyheter kultursida? De säger att de vill blanda högt och lågt och tjofade rita. Men det lyckas ju leva att hyllan med faktiskt. Men jag har ju mitt enda drag av folkhems nostalgi.

Boris

Jag har ju rådgivarskid på tomten som är bättre än Dagens Nätiskultur-sidan när det gäller att blanda högt och lågt. Jag tycker att din jämförelse har något så att säga... Det är klart att hyran segrar stort med Walk Over och en sån jämförelse. Men titta på programmen, den var inte bra. Titta på amerikanska underhållningsprogram parallellt med detta som ju skedde i konkurrens.

Helt annan tempo och takt. Ett helt annat sätt att våga på. Som fortfarande svartvit och grynigt och allt det där. Men jag tycker att det är bra. Jag längtar inte tillbaka till Lennart Hylands karusell. Det är inte så att jag längtar tillbaka.

Martin

Jag sitter och tittar på det, letar på den gamla inspelningen.

Boris

Fast jag tycker det är ganska intressant här Boris, att det här sitter ju du och jag som inte är födda i det här landet och knappt barnfödda i det ens. Jag är ju för sig barn född i Skåne, men du kommer hit lite äldre och vi har då referenser till just Lennart, Lennart Hyland och Hylands hörna och sånt där som jag tror. Apropå det här att jag tror att det också i. Typiskt att man som invandrare skaffar sig de där referenserna och kunskaper.

För man vill förstå vilket sammanhang man är i. Även om då väldigt många människor... som har förmånen eller privilegiet eller den lätta sättet att vara födda och uppvuxna inte funderar ens över det. Så kan man ha diskussioner om det är relevant eller jag skulle hävda till exempel att Lena Thylander och Hylland Sörna och Karusellen och de här programmen är oerhört relevanta för hur vi uppfattar underhållning i Sverige idag. Till och med nu så refererar vi till dem.