John Searle (PRS)

Mentions of John Searle by segment

John Searle har gått ur tiden. (0.2) Jag tror inte vi har någon länk på Bubbla tyvärr, men han var en amerikansk filosof,

hans ursprungliga claim to fame och också medvetande filosofi. Det är kanske det han är mest berömd för, särskilt utanför filosofiskrået. John Searle var faktiskt utbildad helt och hållet i Oxford. (28.9) Alla hans examiner togs i Oxford. Man kan fråga sig,

Det finns alltid någon sån här liten aber med alla de amerikanska så kallade filosoferna. Ja, förlåt. John Searle, (62.3) han höll på med en del intressanta saker. Vi ska prata om hans filosofiska deler och sånt där.

Då kan man undra, var det någon libertariansk doktrinär nit? Möjligen var det det. Men det var också så att John Searle var en hyreshaj. (123.3) Han ägde ett antal hyreshus. Han tog skandalös höga hyror.

När de släpptes när han var framgångsrik så kunde han jacka upp hyrorna ännu mer. När han var slumlord i Berkeley. Det där får han såklart lite poäng för i min bok. Men det John Searle är mest känd för, (148.5) det som det pratas om i dagarna när man ska minnas honom, det är någonting som kallas för argumentet om det kinesiska rummet.

Och hur de tänker. Givet att de är funktionellt likvärdiga. Och det här tyckte John Searle. (309.6) Var en anskrämlig idé. Han höll inte ens med om det här.

Och det går till så här. Man bygger ett rum. Ett slutet rum. Och inuti det rummet så sitter John Searle. (326.5) Och Searle han får med sig en bok in i rummet som beskriver hur man manipulerar kinesiska skrivtecken. Men han kan ingen kinesiska.

Man bygger ett rum. Ett slutet rum. Och inuti det rummet så sitter John Searle. Och Searle han får med sig en bok in i rummet som beskriver hur man manipulerar kinesiska skrivtecken. (329.9) Men han kan ingen kinesiska. Han förstår inte ett ord kinesiska.

Det vill säga man skriver en fråga på kinesiska. Och sen får man ut svaret. på kinesiska. Men Searle han kan ingen kinesiska. (412.7) Han följer bara formella regler för symbolmanipulation. Vilket är då det här som man fokus för den här diskussionen om maskinintelligens på 70-talet.

så är Turing-testet går ut på att man ska prata med datorer och om en dator kan ha en dialog med en människa och övertyga människor om att det är en människa eller att det inte är uppenbart för människor om det är en människa eller en dator man pratar med så är det en det är en signifikant sak och då har datorerna funktionellt uppnått en sorts nivå på vissa sätt ekvivalent med människors nivå Men Searle säger att bara för att ett system klarar Turing-testet så betyder inte det att de faktiskt har någon förståelse. (474.0) Eller som Searle skulle säga, intentionalitet.

är det en det är en signifikant sak och då har datorerna funktionellt uppnått en sorts nivå på vissa sätt ekvivalent med människors nivå Men Searle säger att bara för att ett system klarar Turing-testet så betyder inte det att de faktiskt har någon förståelse. Eller som Searle skulle säga, (481.4) intentionalitet. Han sa inte förståelse,

Så syntax eller grammatik är regler för hur ord relaterar till varandra. Medan semantik eller mening är ordens relation till andra saker än ord. Alltså ordens relation till verkligheten. Och Searle säger här att maskiner kan bli syntaktiskt kompetenta men aldrig semantiskt. (535.2) Maskiner kan lära sig hur ord kombineras på regelenliga sätt. Men deras ord kan aldrig egentligen syfta på någonting.

Eftersom det inte finns något subjekt som syftar. Och det är det han menar med intentionalitet. det finns ingen intentionalitet. Eller som Searle skulle säga, (560.3) mer tecknat skulle säga ord producerade av en artificiell intelligens av en sån här dator som vi har då har härledd intentionalitet men den har inte en inneboende intentionalitet. Så derived intentionality och intrinsic intentionality.

Men det har varit enormt inflytelserikt. Det är ett av världens mest berömda filosofiska argument. Och det har såklart blivit mycket mer aktuellt nu i den nya AI-eran. För det som är så intressant när vi ser tillbaka på den här debatten som Turing och Searle och andra hade. (612.2) Det är att nu så har vi AI-system som klarar Turing-testet utan minsta problem. Så vi har levt med sådana maskiner i tre års tid nu.

ska vi tänka som Turing och de andra att det här betyder att maskiner, nu kan de tänka, de kan förstå saker. eller ska vi med Searle och andra säga att (654.6) Det maskinerna gör är någonting helt annat. De förstår egentligen ingenting.

I exemplet med kinesiska rummet. Och det är ju liksom att, hur ska man uttrycka det? Searle är en gammaldags benhård materialist. (757.8) Man får ju lätt för sig att han är en abstrakt formell logiker som är intresserad av språkfilosofi. Men han är ganska jordbunden.

förlåt, det kinesiska rummet. det här argumentet. Jag tycker man kan se några av problemen i Searles argumentation och i de här begreppen som används. (901.5) Som till exempel medvetande. Nu använder jag inte ordet medvetande i det här sammanhanget.

jag vet inte en arabisk-kinesisk ordbok, då kan jag förmodligen sitta och översätta grejer från arabiska till kinesiska hjälpligt. Om det var en jättebra ordbok skulle jag kunna göra det bra kanske. Men det är inte det Searle gör i rummet. (971.7) Han gör inte översättningar. Han svarar på frågor.

Han gör inte översättningar. Han svarar på frågor. Så att det är liksom någon ställer en fråga på kinesiska och Searle (985.4) Det är inte bara det att boken innehåller en massa information om det kinesiska språket. Den måste innehålla enorma mängder kunskap som Searle kan alstra genom att följa regler skrivna på engelska och så vidare.

Så att det är liksom någon ställer en fråga på kinesiska och Searle Det är inte bara det att boken innehåller en massa information om det kinesiska språket. Den måste innehålla enorma mängder kunskap som Searle kan alstra genom att följa regler skrivna på engelska och så vidare. (993.3) Men det är alltså inte bara det kinesiska språket som finns i kolet i boken. Utan det är också all kunskap som behövs för att föra en trovärdig konversation på kinesiska och normala kinesiska saker.

Men det är alltså inte bara det kinesiska språket som finns i kolet i boken. Utan det är också all kunskap som behövs för att föra en trovärdig konversation på kinesiska och normala kinesiska saker. Så det är inte alls en bok. Som Searle har med sig i lådan. (1015.2) Och det går inte att tänka sig en sån bok. Inte ens som ett filosofiskt tankeexperiment.

Alltså en bok som har kunskaper och förmåga att resonera. Förmåga att särskilja mellan olika sammanhang som ord kan användas i. Förmåga att hantera nya frågor och situationer och så vidare. Så det Searle kallar för en bok eller en uppsättning permar. (1035.1) Det måste i själva verket vara ett komplett intellekt. Det låter nästan som att Anna Mese är en LLM där inne.

Det låter nästan som att Anna Mese är en LLM där inne. Och då förändras hela premissen. Åtminstone måste vi granska det från ett helt annat ljus. Och en relaterad fråga som jag tycker att man bör ställa det är huruvida Searle verkligen skulle kunna förbli okunnig medan han genomförde alla sina språkmanipulationer. (1056.3) För att i verkligheten jag vet att det här är ett filosofiskt tankeexperiment och jag vet vad det betyder, men

Och en relaterad fråga som jag tycker att man bör ställa det är huruvida Searle verkligen skulle kunna förbli okunnig medan han genomförde alla sina språkmanipulationer. För att i verkligheten jag vet att det här är ett filosofiskt tankeexperiment och jag vet vad det betyder, men I ett någorlund realistiskt scenario så skulle ju Searle lära sig väldigt mycket kinesiska av att tala på med det här. (1075.2) Och det finns flera skäl till det. Men ett av de skälen är att det inte finns en knivskarp distinktion mellan syntax och semantik.

det kanske låter lite abstrakt, men det här är någonting som är väldigt välkänt psykologiskt. Att de här sakerna går hand i hand. Det jag försöker säga här är att det verkar för mig som att Searle har smugglat in saker i sitt scenario, (1114.2) smugglat in saker i kinesiska rummet som han inte vill kännas vid. Det vill säga att det inte bara är ett strikt syntaktiskt symbolmanipulerande,

utan det måste finnas någonting mer där också. Till exempel en semantisk förståelse. För att experimentet överhuvudtaget ska vara tänkbart. Det vill säga om det ska kunna komma ut begripligt kinesiska på de här lapparna som Searle skickar ut från rummet. (1140.3) Men den andra skälet till att jag är skeptisk, och nu kommer vi till en av mina filosofiska käpphästar som jag brukar komma tillbaka till i radion ibland.

Men den andra skälet till att jag är skeptisk, och nu kommer vi till en av mina filosofiska käpphästar som jag brukar komma tillbaka till i radion ibland. Det är att när man skrapar på ytan i diverse filosofiska resonemang och röjer undan diverse terminologiskt bråte så hittar man ofta samma välbekanta idéer där under som med Searles idéer om intentionalitet och semantisk förståelse. (1164.0) Vad är det egentligen som är skillnaden i hans bild mellan den intentionella och den icke-intentionella positionen? Vad är skillnaden om ord som produceras,

Vilket i sin tur tenderar att koka ner till en viss annan idé. Därför att varför är det så intressant att veta om det finns subjektivitet i en viss situation? Och svaret är... hos Searle och hos nästan alla andra att subjektiviteten eller som man säger medvetandet anses ha en särskild moralisk betydelse. (1258.0) Därför att det är bara om någon har subjektivitet eller medvetande som vi kan hålla dem ansvariga för deras handlingar. Det här är en väldigt vanlig filosofisk position som jag beskriver nu.

som begås mot husets ägare. Men det är inte ett brott som begås mot huset. Det är väldigt vanliga moraliska intuitioner som många filosofer tar för givna. Till exempel John Searle. (1328.5) Han ägnar stor del av sin filosofiska ärning åt att argumentera för det här givetvis. Men i hög utsträckning så tog han det för givet och jag tycker inte att han är helt ärlig med sitt uppsåt och vad han håller på med.

så är det här någonting som man verkligen fäster vikt vid. Och man formar sina livsval efter det. Till exempel att man håller sig i skinnet och följer reglerna för att inte få ett straff i nästa liv. Och det är det här som jag tror att John Searle egentligen håller på med. (1456.0) Han vill försvara första persons perspektivet. Den subjektiva upplevelsen.

På vilket sätt är de här systemen lika? På vilket sätt är de annorlunda? Och så vidare. Jag tror ju att Searle hade på många sätt precis rätt. (1801.6) Jag tror att han visade på någonting som är sant. Med sina argument och sånt där.

Kunskaper. De har uppenbarligen väldigt mycket kunskaper. Förståelse. Searle skulle säga att AI-system inte har förståelse. (1958.5) Men jag tycker att det är absolut uppenbart att de förstår saker. Och om man vill hävda att AI-systemen eller LMR och sånt där att klåda de här,

Tydligen så kan man ha en entitet som är intelligent och tänker och den resonerar och den förstår saker och den säger rimliga saker på språk och sånt där utan att ha något som helst medvetande överhuvudtaget. Och det är någonting som borde skaka folks världsbild i grunden. Det är någonting som är ganska revolutionerande och väldigt konstigt om man befinner sig i den här traditionella synen på saker och ting som John Searle hade. (2039.5) Jag tror att det var det här som han blev skakad av. Han sa bara nej,

Och nu har vi den här pikanta situationen att vi faktiskt har intelligenta maskiner. Intelligenta tänkande maskiner som vi interagerar med varje dag. Och då blir det plötsligt lite viktigt hur vi ser på den här frågan om medvetande. Därför att om vi tar John Searles position. (2148.8) Och han var ju aktiv långt upp i åldern så vi vet vad han tyckte om det här. Det finns föreläsningar från bara för några år sedan när han lägger ut texten och sånt där.

Bland annat för att det är ganska enkelt att få en LLM att påstå att de är medvetna. Och vissa människor blir väldigt påverkade av att se de orden skrivna. Och en poäng som jag skulle vilja göra här är att här har vi precis de här filosofiska idéerna som spökar. För det är den här debatten mellan folk som Turing och Searle som vi fortfarande är intresslade i. (2609.9) Och det är ganska intressant i sig tycker jag. Det som vi ofta får skäl att konstatera i Radio Bubbla är att mänsklighetens förmåga till förvirring kring grundläggande begrepp är monumental och sällsam.

De är på många sätt, inte påminner om, på många sätt är det så kallade kinesiska rum. Det är tankexperiment som skapades av en filosof som heter John Searle. (128.7) Det är ett tanke-experiment inom medvetande teori som går ut på att det kinesiska rummet är en svart låda som man kan kommunicera med. Man kan prata med dem och ställa frågor och man får logiska svar.