Martin

George Friedman, Kinas höga tornläge mot Taiwan och Rysslands truppansamling vid gränsen, förtar hela överraskningsmomentet vid eventuell invasion och talar emot en sådan. En snabb och klar seger skulle befästa Kinas supermaktsroll, men en förlust skulle vara förödande och Ukraina är så stort att det skulle ta veckor att ockupera landet, ens om inget motstånd bjöds.

Det slås på krigsströmmor på flera håll i världen just nu. Det verkar pågå en eller flera kampanjer för att måla upp ett krigshot. När som helst nu smäller det i Taiwan och om det inte smäller där så smäller det i Ukraina. Och rätt var det så är tredje världskriget i full gång. Det är en veritabel flod av nyheter om det här just nu. Även på Bubla har vi en god handfull av dem.

Till exempel de här brittiska militärfortygen som vi pratade om nyss. Men så har vi också den här artikeln av vår gamle vän George Friedman. som säger att det inte alls är någon överhängand risk för krig. Han menar istället att just det faktum att vi nu ser så många krigsrubriker är i själva verket ett tecken på att vi inte står inför krig.

Det kan låta lite paradoxalt, men han har ett antal intressanta resonemang. Dels så säger han att artikeln handlar både om Kina och om Ryssland och han knyter ihop de här två situationerna, Taiwan och Ukraina-situationerna. Och till att börja med om Kina så säger han att det ligger... Det ligger av allt att döma inte i Kinas strategiska intresse att invadera Taiwan. Det skulle vara ett krig, givetvis finns det en så ideologisk önskan om att återta Taiwan, men det är ett krig som är väldigt svårt att vinna.

Kina är ett mycket större land, med ett mycket större militär och så vidare, men det är ofrånkomligen väldigt svårt att invadera och ta över en ö. Det behövs många soldater och de måste landsättas sjövägen. Vilket gör att man behöver ha ett överraskningsmoment. Därför är det ganska enkelt för Taiwan att sänka truptransporter som går över Formosa-sundet.

Det tar ungefär fem timmar för den typen av fartyg att ta sig fram från det kinesiska fastlandet till Taiwan. Så att det finns gott om tid däremellan för amerikanska spjånsatelliter till exempel att få syn på båtarna informera den taiwanesiska försvarsmakten som sedan kan sänka dem. Och så har man samma typ av utmaningar efter invasionen, eller medan invasionen pågår.

Alltså logistiska problem, för det räcker inte att man flyttar över soldater. Soldaterna måste ha en stora kraft. förnödenheter, de måste ha mat och ammunition och allt vad det är. Vilket ger enbart att man måste fortsätta kontrollera sundet och det blir en väldigt hårig operation. Sen tillkommer problemet att Kina skulle behöva vinna en sådan konflikt. De skulle behöva vinna en snabb och förkrossande seger för att uppnå sina högre strategiska mål och stärka sin ställning.

Därför att om en sån där krig drog ut på tiden eller om de misslyckades med att ta över Taiwan så skulle det försvaga Kina något oerhört. Man skulle få massiva internationella sanktioner som kommer sätta igång samma dag eller åtminstone inom några dagar. efter invasionen. Man skulle förmodligen ha fysiska handelsblockader vid strategiska flaskhalsar som Malacca, Sund och såna här ställen.

Amerikanerna skulle kunna stänga av och göra det ganska svårt för kineserna ekonomiskt dock och logistiskt. Och givetvis skulle det bli en massiv prestigeförlust. Man skulle få en prestigevinst om man kan ta Taiwan snabbt och effektivt. Men om det blir utdraget eller om det misslyckas så finns det en risk att det nästan helt skulle eliminera Kinas anspråk på att vara en global stormakt.

Alltså de försöker ta i Taiwan men misslyckas. Så från Kinas perspektiv så skulle det här vara ett rejält risktagande. Och av allt att döma sig i en risk som Kina inte vill ta. Och då säger George Schrivers att deras agerande nu... Det var inte så länge sen de hade gigantiska militärövningar och simulerade ett anfibiskt anfall mot Taiwan. Häromdagen var de ute och kränkte Taiwan-ets luftrum, ett antal stridsplan och så vidare.

Taiwan svarade med att vi ska slåss till sista bloddroppen och sånt där. Men, i och för sig menar de att det är helt i linje med den här diskavulsionen som han tror att Kina har. Och det är då den här diskavulsionen. kan man säga, kanske på första anseende paradoxal analysen kommer in. Det vill säga, om man planerar att anfalla, särskilt om man har en så komplicerad taktisk utmaning som bygger i hög utsträckning på ett överraskningsmoment, då gör man klokt i att spela ner sina ambitioner, att invaga fienden i falsk säkerhet.

Om man istället till och med hotar med krig... så tyder det på att det är just hotet man är ute efter, inte kriget. Och så gör en liknande analys av Ryssland. Det finns ett ryskt hot mot Ukraina. På ett sätt är det givet att det finns... Ryssland ser det som en geopolitisk nesa att ha förlorat kontrollen över Ukraina i och med Sovjets fall och så vidare. De ser det som ett långsiktigt strategiskt mål att återföra Ukraina till sin ring av buffertområden och bara som en del av den europeiska...

Man kan säga att Ukraina är en del av den historiska... det historiska ryska kärnlandet. Men, precis som för Kina i Taiwan så är det i praktiken en allt för stor risk att ta. En sak var att ta Krim, men att ta hela Ukraina, det skulle vara ett oerhört kostsamt och tidsödande projekt. Och Ryssland skulle möta kraftigt motstånd på alla fronter.

Militärt från Ukraina, men också därför att NATO förmodligen skulle pumpa in militärt stöd i Ukraina väldigt snabbt. Och på andra fronter, han säger att Turkiet till exempel skulle med stor sannolikhet ta tillfället i akt och agera i Caucasus. När Ryssland är upptagna i Ukraina passar Turkiet på att möblera om i Caucasus, där Ryssland och Turkiet har konflikter mot strid i intressen.

Han säger fridman också, det här är ingenting jag känner till bakgrund till, men han säger att det finns en risk för Ryssland att Polen skulle kunna gå in i Vitryssland. Polen ska agera i Vitryssland. Jag vet inte om det faktiskt finns en sådan. Det är som om den polska försvarsledningen har en plan för att rulla in stridsvagnar i Vitryssland, men det kanske är så. Hur som helst, det kanske större problemet är att alla möjligheter till ekonomisk integration med Europa skulle försvinna.

Istället skulle man få strängare sanktioner än man någonsin haft förut och malöprodiskerna knäckas ekonomiskt. Och Ryssland har ju inte superstora ekonomiska marginaler att ta, de är redan ganska hårt trängda på den fronten. Och säger ju Friedman då att även i den här situationen så ser man att Rysslands agerande är att spela upp ett krigshot snarare än att seriöst förbereda en invasion.

Boris, har George Friedman rätt i sin analys? Och om han har det, vad kommer det sig att vi ser så mycket nyhetsrapportering om krigsförberedelser som man nästan på förhand kan räkna ut inte kommer leda över? Är det bara den sedvanliga journalistiska sensationalismen eller kan det ligga något annat bakom?

Boris

Dels tror jag att hans bedömningar är som vanligt jättekloka. Han styr inte alltid lullret och tittar på de realiteterna. Var ligger Formosa och vilka problem kan det ställa till för kineserna? Vad är Ukrainas läge? Vad är Rysslands dyrka? Eller vad är Rysslands svagheter snarare?

Jag tycker han har alldeles rätt vid sina bedömningar. Dock, en sak som jag tror han själv, som han inte tar upp men som jag tror ändå finns i hans bakhuvud. Han brukar ju ganska ofta skriva någon typ av variant på, men man kan ju aldrig veta. Jag tror att han också, eller han inser ju att det är, man brukar ju ofta inom ekonomin...

med allt möjligt prata om de här svarta svanarna Men är det någonstans de dyker upp så är det ju faktiskt i militär sammanhang. Det här är extremt oväntade. Och jag tror det finns skäl att säga att stryka under det här. Man kan ju aldrig veta. Det är för att när det blir den här typen av uppladdningar så har ju befälhavare på lägre nivåer uppnådda.

De kan bli nervösa och trycka på fel knapp. Piloter kan göra fel saker. Vi såg det passagerarplanet som sköts ner över Ukraina. Det kan ju, med dagens vapen, vapenstämningen räcker med att det sitter en full ryssel i Ukraina och trycker på fel knapp. Ett Luftflermansbatteri eller har kontroll över fel sorts missil eller robot.

Alltså, utifrån detta vet man aldrig vad som kan hända. Med en liten försäkring där, det kan braka loss faktiskt, åtminstone på en begränsad skala. Ingen har kontroll över det hela riktigt på de lägre nivåerna. Och vi ska också komma ihåg att det finns alltid krafter som vill ha krig. Vi har ju sett dem här i en annan del av världen, alltså borta i Persiska viken och Iran.

Så har vi ju båda diskuterat möjligheterna av att och andra har gjort det. Och revolutionsgardet kanske är lite pigga på att ha en lite mer omfattande fight med USA genom att provokativt skjuta ner saker. Och samma sak kan ju faktiskt förekomma i både Ukraina och Kristina, att man vill eskalera kriget lite, faktiskt på Ukrainas sida, för att få mera stöd från omvärlden.

Och alla de här udda krafterna, alltså att Ukraina kanske vill lite mer krig, underlig term förresten, lite mer krig, det kan göra att man signalerar tydligt, kan ju tvinga Ryssland att mobilisera för att visa styrka också. Och sen finns det alla skäl i världen för stora mediekoncerner att krafta sig till att de pumpar ut budskapet om att att Kina är aggressivt och att Ryssland är aggressivt Det är för att då pumpar han ut det här budskapet och då kommer väldigt många människor i världen tänka att ojojoj vi behöver USA och vi behöver NATO för imorgon kanske kinesiska stavlar trampar får måsas i ord och ryssarna rullar mot Kiev Snälla Joe Biden kom och hjälp oss och den saken tror jag kommer att bidra till till att vi går framåt Länge kommer han kunna läsa om att kriget är nära.

Martin

Ja, precis. Den här analysen den handlar ju... Ibland känner jag med George Friedman att han säger han säger vissa saker och så får man läsa några andra saker mellan raderna. Men han har ett helt ovanligt egenskap hos hans skribent. Men det är ju därför att han beskriver Kinas strategi och Rysslands strategi men i den här texten säger han ingenting om USAs strategi.

Säger ingenting om Västeuropas strategi eller Kinas strategi. Och där känner jag att man kan läsa lite mellan raderna och säga att Kina vill inte ha krig, Ryssland vill inte ha krig, men det kanske finns någon annan som är intresserad av att provocera. Och jag tror absolut inte att man ska underskatta Ukrainas benägenhet att mycket gör, men framförallt inte USA. Det är USA som ställer sig.

Vi har en bra artikel av Peter Hitchens som ligger uppe på bubblan just nu. Rubriken är så här. som provocerar fram krig med Ryssland, vilket är en stukad för detta stormakt med, okej jag ska inte läsa hela rubriken, men poängen då är att det är väst som är den provokativa sidan i det här kriget. Och det han skriver om då är att Ryssland är en för detta stormakt, ett land som blivit knäckt redan, decimerat genom kalla kriget som de förlorade.

Deras ekonomi är lika stor som Italiens ekonomi, på många sätt är det ett demoraliserat land. De utgör ju inte ett seriöst hot. Undertextning.nu mot Västeuropa, definitivt inte mot USA. Och han gör en sån här parallell. Det är lite grann ett klassiskt grepprelaget, men jag tycker det är ganska effektivt när han går tillbaka till kalla kriget och säger en Tänk om USA hade förlorat kalla kriget och nu hade Varsava-pakten börjat manövrera i Nordamerika.

Och Texas och Kalifornien har gått ur USA och har nu spanska som officiellt språk. Och... Alla möjliga länder i Centralamerika går med i Warsawa-pakten och så säger Quebec. Quebec bryter sig loss från Kanada och bjuder in Warsawa-pakts trupper att basera sig vid gränsen till USA, 50 mil från New York. Då kan du fatta att amerikanerna skulle bli förbannade.

Men saknar det ändå att det är 50 mil från Quebec till New York, men det är bara 16 mil från Estland till Sankt Petersburg, där NATO nu har rullat in USA. i sin trupp på Sankt Petersburg i Rysslands näst största stad. Så det är USA som beter sig väldigt provokativt här. Och det är ju... Det här är förut någonting som George Friedman har skrivit om förut också.

Han beskriver det som att nu befinner vi oss i ett andra kallt krig. Vi hade det första kalla kriget som USA vann. Och nu har man byggt upp för kalla kriget två. Där den amerikanska planen är att att splittra Ryssland på samma sätt som han splittrade Sovjetunionen. Så precis som Sovjetunionen följer biten så ska Ryssland också liksom kollapsa och delas upp i de olika federalstaterna, ska göras oberoende och Moskva ska bli ännu mer isolerat och ännu mindre buffertron och så vidare.

Så att åtminstone enligt George Friedman och hans... Det där som han skrev om, det här var väl 2010 eller någonting som jag läste hans... Jag tror hans bok kom ut 2010 där han beskrev den här. Så att... Det är någonting som är värt att tänka på. En annan sak, det är bara att få på det här med vad som ändå skulle kunna hända, vad som ändå skulle kunna leda till till krig, en sak som George Friedman inte tar upp gissningsvis för att han har en ansyn på Kina men som kan vara värt att tänka på, ljuset av den av den normala synen på kina som jag själv på ett sätt blivit mer bedrägad att det landar.

Så jag tänker på är. Den övergripande utvecklingen av Kinas roll i världen. Att Kina blir mer och mer inflytelserikt, blir mer och mer dominerande på flera olika områden. Nu finns det ju skäl då att betvivla att den utvecklingen håller i sig. Skäl som jag har pratat många gånger om i Röde Bubbla. Du säger att Kinas ekonomi är kanske inte så stark som det ser ut. Den eventuellt kan få stora problem.

Men om jag antar att det inte händer, då måste man nästan fråga sig varför skulle Kina ta risken att starta krig? när det just nu går så otroligt bra för dem, utan att de behöver kriga. De håller på att töva världen, nästan utan ansträngning. De vinner på att walk over, för att det finns ingen annan som vill växa och dominera på den globala planen. Krig är någonting som generellt händer när en eller flera aktörer är trängda, när man har uttömt de andra alternativen för att freda sig eller uppnå kritiska mål och så vidare.

Så då kan man vända på det och fråga, vad skulle krävas för att Kina skulle slå in på krigsstigen? Ja, men kanske kan man tänka sig då en enorm ekonomisk kris. Om hela den kinesiska ekonomin är på väg att kollapsa, som det korthus som den eventuellt är, kanske då att en kinesisk regim skulle kunna göra någonting desperat. Samtidigt, i ett sådant läge så är det kanske ändå mer troligt att de vänder sig inåt, fokuserar på att hålla ihop det egna landet genom krisen.

Men, ja, i alla fall, det jag försöker komma till här lite grann är att... Kina är ett enormt hot, men inte ett militärt hot, utan det är ett politiskt, ekonomiskt, kulturellt hot också numera. Ja, egentligen ett hot på alla tänkbara sätt. Om man ser det från det perspektivet, då ligger det i Kinas intresse att omvärlden pratar som de gör. Inklusive till exempel Vita huset, som hela tiden och ännu mer nu under Biden-administrationen var i syvende år, då pratar de om det militära hotet från Kina, från att Kina rustar upp.

Kina har snart en större flotta än USA. Kina är för militärt dominant på grannländer och så vidare. Det drar uppmärksamheten från det verkliga problemet, vilket spelar Kina precis i händerna.

Boris

Ja, men alltså människor och även nationers ledare blir fixerade vid detta. Och som du säger, det gör att Kina mycket lugnt och metodiskt och ganska stillsamt kan plocka land efter land, göra sina centrala investeringar. göra de här stora lånen, ge de här stora lånen som behövs så att de ska få in en fotonkontroll över infrastrukturen, alltså inte bara i Afrika utan även i Europa numera, Latinamerika och förstås i Asien. Så att det är, det finns ju snart sagt inte ett land där de inte har ett bra grepp om. Och där ligger faran.