Martin

Reklamskylt vid E4 som välkomnat till Gävle genom att visa beslöjad muslimsk kvinna vandaliserad. Kommunens kommunikationschef Johan Adolfsson menar att det är ett fall av den klassiska islamofobiska inställningen. Bild en del av kampanjen 100 Gävlebor som uppmärksammar att kommunen passerat 100 000 invånare.

Ja, Gävle växer så det knakar. 100 000 stjälar. bor nu i Gävle, med antal skrivna där. Och det här vill man naturligtvis fira. Och som jag förstått det då i den här kampanjen så har man en... Man roterar mellan ett antal olika bilder. Man har fått ut hundra... Hundra Gävlebor, tror jag kampanjen heter. Så man har hundra olika personer som ska turas om att vara på den här reklambilden.

Och naturligtvis så vill man att de här hundra personerna ska återspegla den fantastiska mångfald som vi har här i Gävle. som finns i Gävle idag och som naturligtvis är en mycket stor del av orsaken till att Gävle växer så mycket. Och nu är mer än 100 000 personer. En av de här personerna var en muslimsk kvinna med en typisk muslimsk hijab, en muslimsk slöja.

Hon är också lärare och jag har också hört att hon är canceröverlevare. Mycket intressant person. Men Det var inte jättepopulärt. Det blev rätt mycket protester mot den här skylten. Folk åkte förbi på er för de blev förbannade. Det blev ganska bra drag på sociala medier. Så folk har överbelastat Gävle kommuns Facebook-sidor.

De har mailat, de har ringt till telefon och så vidare. Och man har blivit tagen på sängen av det här, uppenbarligen på kommunens kommunikationsavdelning. De slår ifrån sig och säger att det här är bara islamofobi och det är så trist att det finns så mycket rasister och vi är jättestolt över den här kampanjen. Sen blev det ännu värre när det kom fram att den här kvinnan på bilden, hon är inte bara lärare och cancerkvinna.

Hon är också någon typ av islamistisk eller åtminstone islamisk aktivist. Jag har inte jättebra koll på detaljerna där men hon hade kopplingar till Ibn Rushd. det muslimska studieförbundet och lite annat. Så att det blev lite pikant när det visade sig att det var inte ens en slumpmässig vanlig muslim eller en hel eller svenlig muslim utan det var någon typ av islamist.

Tobias

Ja och hon hade ju jobbade för, eller hade i alla fall guidat runt Jävle Dagblad tror jag det var eller någon tidning på Jävle moské när den inbyggdes. vid något tillfälle i alla fall. Och Gävle moské då leds av den ökände Aborad som till exempel har uttryckt att han är en varm anhängare av IS. Så det är ju ganska suspekta sammanhang hon rör sig i.

Martin

Det får man säga.

Tobias

Men det argumentet biter ju inte utan vad vi får höra här då, det är ju att det här kritiken är islamofobisk. Jag roade mig lite grann och se vad olika medier hade skrivit om detta i samband med att den här skylten hade blivit vandaliserad. Det är en digital skylt så det handlar inte om att man har rivit ner någonting utan den är väl sparkad på tills den slutade fungera helt enkelt.

Martin

Det måste ju kosta mycket pengar att ersätta en jättestor datacard.

Tobias

Jo, precis. De flesta artiklar som fanns här var en och samma artikel från TT tror jag. Men så hittade jag också någon bakom Betalväg som hade rubriken Reklamskylt visade cancersjuk i slöja, förstördes. Och det är vad jag förstår inte ens sant, eftersom hon hade på det här krönikan som hon hade skrivit för Iben Rust, skrivit om den här cancerdiagnosen.

Men hon hade också skrivit om att hon var frisk nu. Den där sjukdomen låg i det förgångna, men de kallade henne då cancersjuk i slöja i rubriken. Jag kunde inte läsa vad som stod i artikeln sedan eftersom den var just bakom Betalväg. Men bara den rubriken tyckte jag var ganska intressant i sammanhanget.

Martin

Never check a good story. Det är helt perfekt det. Den svenska cancertanten med Hucklett.

Tobias

Det hade ju också kunnat stå en reklamskylt visade. Anhängare av IS-moské i Slöja förstördes.

Martin

Men det var inte den vinkeln de valde. Sammanfattar lite grann och citerar lite grann. Bloggen lägger till heter Valentine Michael Smith i Gävle eller om alienation som politiskt vapen.

Vi kan komma tillbaka eventuellt till Valentine Michael Smith. Men det som jag tycker var en intressant reflektion i ditt inlägg som fick mig att det satte i fokus någonting för mig som jag kanske har tänkt på tidigare men inte riktigt på det sättet. Det är att du lyfter fram att hela händelsen är ett exempel på hur vänstern pratar om att den vill vara inkluderande.

Man säger till exempel att vi vill inkludera muslimer och folk som bär hijab och så vidare. och därför ska vara med i vår reklamkampanj. Men i praktiken så finns ett väldigt starkt dominerande inslag av att den här typen av agerande istället är exkluderande. Därför att de flesta människor som ser den här skylten, de känner sig inte exkluderade, de känner sig exkluderade. De undrar varför är det en muslimsk människa med hukle som ska representera en svensk stad där nästan alla är svenskar.

Åtminstone för 20-30 år sedan nästan alla var svenskar. Du beskriver också det här i termer av alienation som jag tycker är intressant. Kritiken av alienation är ju traditionellt sett en vänsteridé. Det är någonting som vänster får cred för, även i städade sammanhang. Säger man att vänster har fel om nästan allting, arbetsvärde och läran är helt åt skogen, planerad ekonomi funkar inte, Marx hade fel om nästan allt.

Men det är ganska intressant det här brukar man säga ibland. Det här som den yngre Marx pratade om när han skrev om alienation, att människor var alienerade, att vi måste bryta alieneringar som har kommit med det industriella samhället och så vidare. Men det här är ett exempel som du påpekar på att vänstern i själva verket strävar efter att skapa och stärka människors alienering. Så det är ännu en sån här massiv paradox i hur vänstern arbetar.

Tobias

Ja, det är väl ett kul exempel egentligen, eller kul men intressant exempel på hur vänstern har fjärmat sig från sina rötter. Vi talar ju någon annan gång här i radion om hur liberalismen har muterat med tiden. Och det är ett väldigt intressant kapitel i sig, men i det här sammanhanget bör man kanske vara på det klara med då att socialismen idag också är på väg att förvandlas till något helt annat än vad den började som.

Och som du var inne på här, att den gamla vänstern såg inte bara alienation som något skadligt, utan såg dessutom sin hållning som ett sätt att värna arbetarklassens intressen. Modern vänster däremot, den förraktar arbetarklassen och den vill skapa alienation. Så man kan väl se det som att modern socialism är en ideologi av medelklassen för prekariatet.

och inte av arbetarklassen för arbetarklassen. Arbetarklassen ser väl kanske i sammanhanget snarare som en reaktionär bromskloss vilket den kanske på många sätt också är. Vi som är höger kanske borde bli bättre på att utnyttja det där. För jag kan nästan tänka mig att arbetarklassen idag är den del av samhället där Åtminstone de kulturella högeråsikterna står som starkast.

Martin

Det är en intressant reflektion. Det är en grej som jag kämpar själv med, synen på arbetarklassen. Vi kanske till och med får tillfälle att återkomma till det i ett senare inslag idag. Jag tycker det är träffande också att du tar upp i ditt bloggelägg här att den offentliga konsten, vi känner till exempel i så kallad mänskonst, men även annan typ av sexualiserad och generellt denererad konst som visas upp på, det har varit omtalat på Stockholms tunnelbanestationer men såklart även i...

i andra sammanhang. Och jag tycker det blir så tydligt när man tänker på det att syftet omöjligen kan vara att till exempel inkludera utan, du beskriver det så här, jag ska läsa, syftet är att utsätta den majoritet som inte delar det progressiva etablissemangets värderingar för chockterapi. Syftet är att visa vem som bestämmer och vem som har att underkasta sig.

Syftet är att demoralisera och förnedra. Syftet är att framkalla reaktioner. Så man därefter kan använda sina inte sällan skattefinansierade mediala plattformar till att förlöjliga och håna. Och det blir så tydligt när du uttrycker det på det här sättet. Och jag kan också säga att det här är någonting som jag har hört i samtal med konstnärer, som moderna, hippa konstnärer.

Att de har en oerhört politiserad syn på det de själva gör. Och en viktig del av konstverket är reaktionerna som kommer på konstverket. Och det är inte reaktioner av typen, åh vilken fantastisk skönhetsupplevelse, utan det är som en en politisk, en trollning skulle man säga med en modern modern terminologi att man vill göra folk förbannade och därför man gör man gör alla möjliga konst och man gör såna här Det fanns en konstnär som gjorde starkt homoerotiska bilder av Jesus och andra kristna temat för några år sedan.

Elisabeth, ja nu har jag glömt hennes namn, som givetvis inte är till för att homosexuella ska känna sig inkluderade. Det är till för att göra kristna människor riktigt förbandade så att de ska avslöja sin depriverade homofobi. Det var en bra observation tycker jag som du gjorde. Sen det här med alienation, det är väl... Det är på ett sätt ett bekant mönster för att vänstern profiterar på deras affärsidea att om du är alienerad så kan vi hjälpa dig.

Vi löser din alienation med vår vänsterpolitik. Så att ju fler som är alienerade desto fler har de här problemen som vänstern erbjuder sig att lösa. Så på sätt och vis är det väl också ett rent vinstintresse?

Tobias

Ja kanske, fast det känns som den här sortens alienation har de nog svårt att lösa. och sälja in vänsterpolitik som en medicin för, misstänker jag.

Martin

Jag vet. På rak arm kan jag inte säga exakt vad kontexten är i Bibeln, jag tror att det är någonstans i Mose-böckerna. Men han är alltså en person, en varelse från planeten Mars som under olika omständigheter kommer till planeten Jorden.

Och ser allting från ett annat perspektiv och börjar bygga upp en sorts alternativ rörelse på Jorden. Men det jag tänker på är att Valentine Michael Smith var ju på sätt och vis inte alienerad utan utbildad. På ett sätt var han motsatsen till alienation, därför att han bröt alienationen för alla som han kom i kontakt med. Och i slutändan så skapade han en sorts hippie-sekt.

Tobias

Nej, man ska förmodligen inte övergrocka den titeln för att tala med Heinlein, utan jag tror att det handlar mest om att... Förresten, att slänga in en Heinlein-referens blev mig övermäktig när jag skulle skriva en rubrik på den här texten. Men å andra sidan kanske han har något att lära oss i det här sammanhanget. För han sökte, som du säger, kontakt snarare än lät sig bli alienerad.

Men han sökte bara kontakt med de som hade något att tillföra honom. Och de som var vänligt inställda mot honom. Medan sina fiender valde han istället närmast att tiga ihjäl och bara ignorera. Det kanske är ett bra recept för oss i det här precis sammanhang som de är. Det är ju lite kul med Heinlein rent allmänt, för han har mycket rykte om sig att vara libertarian och kanske lite tillrättalagt.

Och många gånger var han, ironiskt nog, nästan politiskt korrekt, för det var coolt att vara politiskt korrekt. Och man kan ju tänka sig att idag ger hans kvinnoporträtt knappast honom säkert många PK-poäng. Men han... Han har ändå väldigt mycket att säga om frihet och makt som är intressant tycker jag. För att han har både en cynisk bild av makten och av de, libertarianer till exempel, som bekämpar makten. Och hur lätt att korrumpera alla är. Så att om inte annat så är han ganska intressant att läsa ur ett frihetligt perspektiv.

Martin

Ja. Definitivt rekommenderad läsning. Stranger in a strange land är kanske hans mest kända bok och en riktig klassiker. På den mer direkta, lite libertarianska, politiska sidan så kanske vi har The moon is a harsh mistress, som den mest klassiska libertarianska Heinlein-romanen.

Tobias

Samtidigt så handlar ju den väldigt mycket om, den är ju en väldigt cynisk kommentar till den amerikanska revolutionen i grund och botten. Så på så sätt så är den, den är både väldigt intressant och ganska nedslående egentligen.

Martin

Och det är precis den här dubbelheten som du säger, att det inte bara är den ena sidan som får slänga sleven utan även i det fallet anarkisterna, rebellerna som ska göra allting bra. De är inte heller obefläckade hjältar. Men det slår mig nu när jag tänker på lite på Heinlein. Jag tycker förstås att det är frästande att bara prata lite om Heinlein sådär allmänt.

Jag gillar honom väldigt mycket. Jag har läst ganska många av hans böcker. Framförallt förr i tiden. Han sägs till sig så att han är politiskt motsägelsefull. Ibland är han en sorts libertarian. Ibland framställs han som att han nästan drar det fascistiska hållet, det auktoritära hållet. Delvis baserat på boken Starship Troopers. Det är i alla fall det som brukar nämnas oftast. Det finns också andra sådana mer auktoritära tendenser hos Einlein.

Så säger man att, ja men vad har han, någon sorts proto-fascist eller högerextrem och sådär. Men, sen har man också Stranger in a Strange Land och vissa andra böcker. som gör att man kan se Heinlein som en av de tidiga impulserna till hippiekulturen, hippierörelsen som vi definitivt inte ser som någon högerextrem sak. Men det slår mig när jag tänker på det att om du tar oss ett skärningspunkt mellan libertarianska principer, en viss förståelse för auktoritet och hierarki och också ett visst mått av hippiesensibilitet. Jag tror att man hittar mig där någonstans i mitten.

Tobias

Jag kan nog skriva upp på samma sak så det är kanske därför vi lockas av honom.

Martin

Och det kanske inte är så motsägelsefullt eller så spretigt egentligen. Det kanske finns en koherens där som vi förbiser ibland när vi pratar om Heinlein.