Martin

Koalition av nationalister vill köpa mark och starta centra för aktiviteter. Konceptet Svenskarnas hus, inspirerat av den tidiga Arbetarrörelsen och Folkets hus. I ett par månaders tid så har det pågått en hype-kampanj, kan man säga. Någonting stort som skulle hända den 25 november. Allting vi fick veta förvägbart hade att göra med den nationalistiska...

Sverige att samarbete mellan flera olika grupper motgifter gänget Ingrid och Conrad och alla möjliga grupper i nationella Sverige. Faktum är att alla som håller på med nationell politik nästan verkar vara involverade. Förlåt jag har inte så bra koll det kanske finns någon phalanxstrid och vissa människor som inte är med och sånt där.

Jag tyckte det kändes som en härlig nu alla tar varandra i hand. och kör ett gemensamt projekt. Och vad är det då? Vad är den här grejen som de skulle avslöja? Alltså en grej som man var orolig för lite grann. Det var ju att tänka om de ska starta ett nytt politiskt parti. Vilket antiklimax det skulle vara om de ska ges in i politiken. Och nu ska vi nu ska vi utmana SD och sitta i riksdagen och sånt där.

Nåta ben. Jag tror att det behövs ett sådant initiativ. Jag hoppas att det kommer ett nytt parti och det behövs röra sig runt i grytan nu i svensk politik. Men det vore synd att se motgiftgänget och sådär. Och de här människorna gör det än. För jag tycker att de är väldigt bra på att göra alternativ med, till exempel. De verkar ha ett annat fokus.

Det är bättre att man har specialiserade politikexperter som driver ett sådant projekt. Och fokus, centrum, måste vara andra saker. Det är ju min övertygelse att det är fine om vissa vill jobba politiskt. Jag kan till och med tänka mig att uppmuntra det aktivt under vissa omständigheter. Men det måste vara en sidosak till ett arbete, en kamp på ett mer fundamentalt plan.

Därför blev jag uppmuntrad av att se att Det fria Sverige, det här projektet, handlar om en, man kan säga en, vi brukar ju ibland prata om om lokalistiska strategier, att gräva där man står, att bygga någonting i sitt eget liv och i sin hembygd. Vi brukar betona sådana saker som att Styr upp dig själv. Se till att du är en väl fungerande person, för annars kan du inte göra någonting, eller påverka någonting omkring dig.

Om du inte kan styra dig själv till att börja med. Bilda en familj, skaffa ett bra hem, skaffa ett rimligt jobb. Ta hand om din närmiljö och försök bygga någonting på lokal nivå som är föredömligt. På det sättet kan vi påverka resten av samhället, men om vi inte kan styra upp ens våra egna liv och platserna där vi bor då har vi inte ens någon trovärdighet att prata om vad som ska hända i resten av samhället.

Så därför är det väldigt uppmuntrande att se att de svenska nationalisterna nu vill skapa fysiska platser, de vill köpa mark och äga. och bygga platser där de kan träffas, ha olika typer av aktiviteter, kanske utbildningar, kanske bara ett andningshål.

Dit man kan komma och vara sig själv för en stund och prata fritt och inte behöva lägga tand för tunga betanke på vad ska kollegorna säga eller släktingarna. Med detta känner sig de här människorna politiskt förföljda. Det är fantastiskt att ha något hus som en liten by. Kursgården och sånt där ute i skogen. Där de kan ha sina aktiviteter.

Så de har lanserat det här projektet nu, skrivit lite om det. De har en presskonferens, de har en crowdfunding-kampanj. Och så vidare. Jag tänkte vi kan ändå börja sändningen med att uppmärksamma det här initiativet. För att det är ju väldigt... Jag kan också säga lite negativa saker. Höja lite varningens finger kring det här projektet. Men jag vill gärna börja med att säga att jag tycker att det är... Öb... Man hade nästan inte kunnat hoppas på en bättre inriktning, på en ny storsatsning från den nationella sfären i Sverige.

Det här är sånt som vi pratar om. Jag ska säga det också. Jag har pratat i många år om att libertarianer måste transcendera dikatomin mellan teori och praktik. Bygga på marknaden, använda marknaden för att premiera marknaden och relaterade värden till exempel. Det här är sånt som vi skulle göra på ett annat sätt och eventuellt kan återkomma till det.

Det här är sånt som jag hoppas att vi i den libertarianska rörelsen också ska kunna börja att skapa fysiska platser. Kanske ställen där man kan åka tillfälligt, ställen där man kan flytta och bo för att få ett bra liv i samarbete med andra människor. Så här kan man ju säga att de nationella här ligger ett steg före i praktiken.

Nu får vi se om de faktiskt gör det. Just nu verkar det vara mest crowdfunding-kampanjer och en idé. Men om de skapar en plats någonstans och folk börjar flytta dit och de har intressanta aktiviteter, då blir de föredömliga på ett sätt som vi kan lära oss av. Vi återstår att se dock.

[Speaker 3]

Jag måste säga att jag har varit positivt förvånad, inte så mycket av initiativet, som det dokument som ligger överst i länkningen här, just den ideologiska bakgrunden och historieskrivningen. Alltså det tyder ju på en, för mig nästan omedveten, omedveten förvåning. Skribenten och rörelsen drar ju linjen tillbaka till den tidiga arbetarrörelsen och till även till bonderörelsen och till frikyrkor.

och pekar också på att man nöjde sig inte bara med att skaffa, och det tycker jag är spännande, att man inte bara nöjde sig med att skaffa egna samlingslokaler utan att man också byggde en egen värld, alltså de egna butikerna, till och med de egna begravningsbyråerna. Idag kan vi ju skratta åt folkrörelsansbegravningsbyråer, men från början så var det en jättebra tanke, men då byggde vi en på frivillighet och det är en helt annan sak.

Så på det sättet så borger jag i det i viss mån för att det här kan bli någonting spännande och bra. Ska man peka på någonting problematiskt så är det att jag tror inte att det räcker att peka på sätt och tänk, organisationsmetoderna och andan, att det är beprövat och har fungerat, vilket det bevisligen har.

Man måste ju också fundera på varför det gick åt helvete i alla de här fallen. Vare sig arbetarrörelse eller bonderörelse eller ens till och med frikyrkan är fanns beroende av statsbidrag. Och har blivit blindtarmar faktiskt till statsapparaten. Varför blev det så? Det måste man alltid grubbla på.

Det räcker inte att peka på att det gick bra i 50 år. Man måste också grubbla på. Vad fick du åt helvete det 60-ånde året? Och sen är det också att alla de här byggde på någon slags gemensamt ekonomiskt intresse och ställning i samhället. Enklast är att peka på en del arbetarabönder men faktiskt även frikyrkorna.

Man måste ju grubbla på vad är grundvalen här. Och sen är det ju också viktigt att peka på att Folkets hus och de ursprungliga byggnaderna bildningsorganisationerna, både förarbetare och förbunder. Det var ju inte, men det hoppas jag har underförstått här i texten, det var ju inte ställen där man liksom, ja nu har vi fått en gård, nu kan vi träffas och gå och kaffe och prata om hur dumma alla är, utan det var ju stenhårda bildningsinrättningar alltså, där man i princip alltid också gick tillbaka till ursprunget, alltså till de antika idealen.

Det var inte så att man satt och filade på partiprogrammet, utan... Man läste fan mer klassikerna vilket är en fascinerande tanke. Så jag tycker det är ett fantastiskt initiativ och sen ser jag liksom ett antal problem som de här människorna kanske redan grubblar på. Det vet jag inte.

Martin

Jag håller med precis om allting förstås. Jag tror att de tänker på det här sättet. De ska inte ta fika och fila på föreningens nabgar. Jag tror inte att det faktiskt är alldeles vad de tänker utan Jag tror ni tänker mer i termer av uppbyggda saker, utbildningar, praktisk träning. Jag har fått lite sådär, man kan säga riktigt svägarligt inside information om det här projektet under de senaste månaderna.

Jag har haft lite koll på det. Jag vet inte om den informationen jag fått där, hur pass tillförlitlig den är. Men enligt det i alla fall så låter det väldigt lovande. Det låter väldigt uppbyggligt. Jag blev lite så här, wow, okej, det där låter som en bra plan. När jag hörde om vilka människor som var involverade och vilken typ av utbildningar de ville ha. Då tänkte jag att de verkar ha fingertoppkänsla och undvika de mest uppenbara av arterna.

Jag tyckte det lät intressant. Men de har ju andra utmaningar. Jag tänker framförallt på det här med organisationsformerna. och att tänka framåt i termer av hur man driver, hur man fattar beslut och sådana saker. Och man får lite känslan av att de ska starta en idéell förening där man kan gå med och bli medlem, betala medlemsavgift och sen så ska man ha i hög utsträckning en sorts medlemsdemokrati.

Att de som är nyfikna på projektet och betalar medlemsavgift ska rösta. Jag har inte läst deras taggar och ser att de har genomtänkt det. Det finns ett sätt att undervika problemen. Det finns bara ett sätt att strukturera ett sånt här projekt som involverar ändå anseendeliga ekonomiska resurser.

Och det sättet är ägande. Privat ägande där individer, enskilda människor, äger resurser och har inflytande i proportion till sin investering. Det finns ett sätt att undervika problem. i proportion till vad som står på spel för deras personliga del. Det är bara så man kan tillse att resurser allokeras på ett traditionellt sätt. Genom att den som fattar beslutet om hur resurser allokerar dels får skörda de fulla frukterna av ett korrekt beslut, men också får betala det fulla priset av ett dåligt beslut.

Det är det enda sättet. Och det är den här centrala insikten, som man kan säga är enkelt uttryckad, hela den libertarianska tanketraditionen. Bygger på och för libertarianer är det självklart så att vi om vi gjorde sådana här projekt Det finns många misstag som vi skulle riskera att begå Men just det här misstaget skulle vi knappast göra Att vi startar en förening med medlemsdemokrati och låter den föreningen äga husen Nu säger inte jag att det är så, de kanske har en annan plan Föreningen kanske är mer som ett sambandsnätverk och sen så kommer varje sådana här svenskarnas hus Till exempel äga som ett aktiebolag där folk får köpa in sig som delägare och ha det som en rationell företagsstyrning och se till att man gör åtminstone en liten vinst på varje svenskarnas hus och så vidare.

Men jag kan säga redan nu att det här projektet kommer att bära eller brista. Om de låter den här stora föreningen äga hus och ha medlemsdemokrati så kommer det att gå åt helvete med det här projektet. Det kommer knappt få något alls gjort och kommer försvinna. Om de däremot inför en rationell ägandestruktur, där de som går in med betydande summor pengar i projektet också får inflytande i proportion till sin investering, då har det här fantastiska möjligheter att växa och bli större.

Då får man en rationell resursallokering, det blir långsiktigt hållbart, man skapar fina incitament för fler att gå in, man skapar möjligheten att ett svenskarnas hus blir en del av ett. kan kollapsa och gå under utan att det blir en enorm belastning för resten av nätverket, resten av det fria Sverige. Så det är väl det jag tänker på som en risk för det här projektet.

De behöver inte vara libertarianer, de behöver inte tycka att kapitalismen är fantastisk. De måste bara förstå vad de bra delarna av kapitalismen är. Jag tror att de gör det. Jag tycker att de pratar om Arbetarrörelsen och Folkets hus och sånt där. Det tror jag är absolut strategiskt rätt för dem. Men samtidigt så får man ju känslan av att de har en sorts libertariansk ådra.

Att de inte säger längre, som ändå många nationalister har sagt, att vi ska styra upp det här landet och det ska vara nationalistisk politik och... Folk får inordna sig och sånt där. Nu är det så där, nu tar vi en bit mark. Vi skapar ett territorium. Vi ordnar det bra för oss själva och försöker bara att föredöma. Så det är ju en väg... Jag skulle säga att de kanske tycker att det är förlämpande att jag säger det, men jag tycker att det känns som ändå ett libertariansk typ av idé.

Ja, det gör det. Sen har vi andra frågor som är mer så där, som jag tror kan bli problem för dem, men som de inte nödvändigtvis kan föregripa. Tack till elever och personal vid Börslunch. Till exempel det du är inne på, Boris, med de involverade människornas ekonomiska ställning i samhället, deras klassbas. Den tror inte jag är optimal. Det är ett av de stora problemen för den nationella rörelsen, att man drar till sig fel människor.

Man är för inkluderande och man attraherar i alltför oproportionerligt stor del. vissa typer av personer, vilket är en sån som jag till exempel. Ja, jag hamnar helt utanför deras målgrupp och känner jag har väldigt lite, liksom kompatibilitet. Bra. Jag känner mig inte alls sugen på att flytta till till, liksom köpa till husnäringarna svenskarnas hus för att för att det är en sån kulturell missmärkt.

Och jag säger inte jag att nyckeln är att locka sådana som jag. Det kanske är en dålig strategi och satsa på. på sådana som jag, men det finns ju en tendens i den nationella rörelsen att man riktar sig väldigt starkt till dels arbetarklass, och det tycker inte jag nödvändigtvis behöver vara fel, även om anställda är ett folk som arbetar och de tenderar att vara ganska fokuserade på sitt egna liv och inte ha så jättemycket tid över till annat.

De som man däremot kan mobilisera och bli aktivister, det är ju, om man säger det i marxistiska termer, ett trasproletariat. Folk som är utanför produktionen, folk som är arbetslösa, folk som är vagabonder, folk som har mycket fritid av fel skäl. Jag har hört att vissa av de här organisationerna, kanske inte motgift då, de verkar ju rimliga, men vissa av de här mer hardcore-nationella organisationerna, det är tydligen så att de aktivt uppmuntrar sina medlemmar att säga upp sig från sina jobb för att istället gå på A-kassa.

för att kunna ägna hela sin tillvaro åt kampen. Och det är det absolut sämsta man kan göra. Då kan du lika gärna gå ut och aktivt försöka värva knarkande kriminella människor för de har så mycket fritid.

[Speaker 3]

Då kör du ju vänsterpartisvängen. De har ju gjort så länge att stället för att gå på A-kassa så kan du jobba på expeditionen. Här i Västmanlandet. Man får inte göra som fienden. Och... Det du pekar på är en väldigt viktig sak, just det här att... Alla de här rörelserna som man refererar till i den här utmärkta historiska genomgången hade ju ett disciplinkrav på sina medlemmar.

De man fostrade in i rörelsen. Och de skulle ha fått för sig att, fast inte avkassa på den tiden, men se till att de får pengar från staten så kan de arbeta åt rörelsen. Det är ju helt befränkt. Jag tror det är helt nödvändigt om den svenska nationella rörelsen ska växa och bli stark.

Att den faktiskt har det här disciplineringskravet och ordningsamheten och också bildningskravet. Det är alltid svårt för en ny och på sitt sätt nya ung rörelse. Man är glad för alla som kommer och det är det man ska ha i sin magna. Ni kan komma och vara med oss om det är så att...

och så får man diskutera vilka krav man ska ställa. Sen... Men fortsatt kommer det att vara problematiskt och att alla de här... sakerna som präglar de här rörelserna som beskrivs då. Och även om man anammar dem i rörelsen, i den svenska nationella rörelsen, så händer ju ändå någonting med de här väldigt, väldigt goda folkrörelserna. Jag menar, svensk socialdemokrati eller bonderörelse på 30-talet havererar ju faktiskt.

Och det finns något inbyggt problem där som man nog måste grubbla på. Och jag tror att det är att alla de här tre rörelserna arbetar inom ramen för ett parlamentariskt tänkande och en syn på demokrati. Man når framgångar därför man säger att vi ska disciplinera oss, bilda oss och visa att vi är fullvärdiga medborgare så får vi rösträtt och så får vi makten.

Så använder vi för att förstå staten, våra syften, en slags mjuk bolsjevism helt enkelt. Och att man inte hade den rågen i ryggen, att man sa att nu bygger vi våra parallella samhälle, vi ska aldrig bli en del av det andra samhället. De som vill vara med oss, de är välkomna för våra villkor. Vi kommer aldrig att sträva efter att bli en del av eller till och med ta över statsapparaten och göra om samhället.

Martin

Det är exakt det som är nyckelinsikten och jag tror du har exakt rätt Boris. Det är det som är skillnaden mellan det som arbetsrörelsen och bonderörelsen gjorde och det som man potentiellt skulle kunna göra annorlunda. Precis så att man säger att vi ska aldrig ta... Den politiska vägen, även om vi blir stora och mäktiga och tror att vi skulle kunna vinna politiskt inflytande, så måste man alltid hålla för ögonen att vad vi än kan åstadkomma på den politiska vägen, det kanske är en stor sak som händer ett visst år, vi kanske känner en stor lättnad när det hänt, men de framstegen kommer att vara flyktiga.

De kommer att vara flyktiga och otillräckliga, de kommer inte att vara hållbara på längre sikt. Men allting som vi bygger själva, som vi gör i vår egna liv, de kommer att hålla för alltid så länge vi lever det livet. Och istället ska vi lägga vår kraft på att bygga vårt parallellsamhälle, det är ett ord som har lite märklig klang nu för tiden, men att helt enkelt bygga vår egna samhälle, bygga vår egna lokalsamhälle. Och det långsiktiga målet är inte att ta över den svenska staten, utan det är att ta över den svenska staten.

Att uppnå en ömsesidig förståelse med omvärlden som innebär att man själv har autonomi. Inte att man får tillstånd av omvärlden att vara autonom, utan en sorts ömsesidig respekt. Där man kommer överens med omgivande samhällen, om det är svenska staten eller någon kommun eller grannarna och så vidare. Att ni sköter era grejer, vi sköter våra grejer, vi kan handla med varandra och det är fredligt.

Men vi har vår autonomi och om man inte tiller tjänsten autonomin av sina grannar i vid bemärkelse då bryter man sig ut, skapar en egen stadsbildning, ett eget territorium och frisvärd sig helt från omvärlden. Det är den politiska handlingen. som man kan sikta på i förlängningen, om det behövs. Det är inte alls säkert att det behövs. I en rimlig värld så skulle det inte spela någon roll om man var del av den svenska staten eller den norska staten eller om det inte fanns någon stat.

Så länge man sköter sig själv och är självtillräcklig och håller ordning på sin egen mark så borde det inte spela någon roll. Amen. Där ska vi följa med intresse. Tack för mig. Det är inte utan att det är lite eld i baken. Vi libertarianer, det är vi som en... Vad är det man säger? Det är som att vi är en flock katter. Helt hopplöst att hålla reda på så får vi göra någonting koordinerat. Vi har inte riktigt den här kollektivistiska nerven som ändå kan vara bra för att dra ihop projekt ibland. Men kanske att vi också...

[Speaker 3]

Det där är en jätteintressant grej du säger. Man ska laborera lite över den på en sån hand. För att du anknyter den lite grann till det när du säger att när du var inne på det här med arbetslösa och arbetande. Ett problem kan ju vara för den nationalistiska rörelsen och för oss också om vi ska gå mot en mer praktisk verksamhet. Det är ju det att...

Människor är ju idag de som ska betecknas i någon mening som arbetarklass och fungerande arbetarklass och fungerande individer och familjer och så vidare. De är ju fullt upptagna med att arbeta och värna sin vardag och framtid. Och samhället ger dig ju faktiskt det utrymmet förutom det förbannade skattetrycket om det är det andra.

Men det går ju att skapa sig sin egen värld som fungerar. Och det kan man ju ha fullt upp, men det gör ju att om uttrycket tillåts rätt sorts människor kanske inte dras till de här nya folkets husen. Och jag tror litegrann har vi det också i den libertarianska rörelsen att väldigt många är ju fullt satta med en satans massa projekt och saker och ting.

Så jag ser framför mig att vi kommer att ha en... När vi äntligen rör oss åt det hållet så kommer det vara runt våra egna affärs... Alltså att det inte blir så mycket... Jag tror att vi... Nu spekulerar jag hejvilt... Men jag tror att våra kursgårdar och... Våra hus kommer att vara en kulturell överbyggnad som utgår från den där faktum att vi faktiskt har byggt att en massa libertarianer har byggt fungerande företag i olika sammanhang och branscher. Ja. Vi går en annan väg tror jag.

Martin

Det är definitivt så jag tänker på saken. också. Och jag tror att om det går bra för det fria Sverige, för nationalisterna, så är det för att de gör samma sak. Det är det det står och faller med. Vi har ju den fördelen att vår klassbas, om man uttrycker det på det sättet, den typ av människor som dras till vår rörelse, är ju... Det är inte det att det är liksom att alla är entreprenörer.

eller något sånt. Men en oproportionerligt stor andel av alla som söker sig till våra kretsar är företagsamma personer, folk som tar sina karriärer på allvar, folk som är ekonomiskt välintegrerade och produktiva på olika sätt. Det tenderar också att vara människor som tar familjen på allvar och har det som sina viktigaste projekt i livet, att bygga en familj.

Och alla saker som vi gör gemensamt, alla den här, man kan säga, politiska arbetet eller förändringsarbetet, jag tror inte på de sakerna. Jag tror inte på, egentligen, alls på politiskt förändringsarbete. Det är definitivt inte på kamp. Det är ju mitt mantra att vi kan inte komma nån vart genom att offra delarna för helheten. Vi kan inte ha ett sånt självuppoffrande aktivism för en större sak eller för en större grupp.

Utan det enda vi kan hoppas på, det enda överskott möjligen från våra olika individuella och familjära och affärsmässiga verksamheter som delvis kan kanaliseras i en sån här riktning genom att man gör affärer med varandra till exempel. Och några av oss kan också försöka hitta affärsidéer som är länkade till att...

Man kan säga det som en bild som jag gillar. Man kan försöka bygga frihet och sälja frihet, verktyg- som gör att andra människor kan leva fritt. Om man hittar sätt att göra det, då kan man få en direkt synkronicitet. Men det kan inte alla göra. Så att... Då kan man dessutom se till att man till exempel köper produkter och tjänster av varandras företag.

Det är en jätteviktig sådan sak som gör att synergier kan kanaliseras i samma nätverk. Men man gör det samtidigt för att det känns bättre om man har mer nytta av det. Till exempel för att man kan ha en högre grad av tillit när man gör affärer med personer vars idéer man delar även på. på andra planer. Man vet en person har sunda värderingar, till exempel respekterar äganderätt och avtalsfrihet.

Och det är många som känner att man det är inte att man vill bo i ett libertarianskt kollektivhus eller något sånt där, men om man hade grannar som tänkte som en själv och man kunde flytta till ett villområde eller någonting där man visste att det bodde fem andra familjer som också hade sunda, frihetliga, konservativa värderingar. Så det känns jättebra, det blir en resurs i vardagen.

Tack för mig för att du tittade på den här videon. Så det är de här små stegen. Man kan inte offra hela sitt liv och all sin tid och alla sina pengar. Utan man får se var man kan få en liten kant av ens verksamheter som kan haka in i en liten kant i andras verksamheter. Det är så man får den här långsiktiga hållbarheten. Det är så man aldrig tröttnar. Man får aldrig slut på kraft och framåtdrift.

Allting är integrerat i ens egna... Genuina intressen. Man måste vara tålmodig. Det tar väldigt lång tid. Och det är en sån här grej som nationalister ibland säger. De brukar ha det som en invändning mot libertarianism och libertarianska strategier. Decentralism och sånt där. Men det händer ju ingenting. Hur ska ni komma någon vart? Kolla vi nationalister, vi gör mycket mer och det syns mer och kolla vi har ett parti i riksdagen och ni är ju bara irrelevanta.

Men man måste ha ett mycket mer långsiktigt perspektiv. Vi kan inte lösa problemen på tio år. Vi kan inte lösa problemen på 30 år heller. Det kommer ta 300 år. Det kommer ta många generationer. Vi måste börja förbereda nu för att våra barnbarn, våra barnbarnsbarn, ska kunna få förutsättningarna för att eventuellt, om de fortfarande är intresserade, göra de verkligt tunga lyften.

[Speaker 3]

Det är ett väldigt vackert uttryck för att... För om man inte tänker som du gör nu, då har man ju fastnat i en variant av det här demokratiska parlamentariska tänkandet. Att det egentligen bara gäller att trycka på rätt knappar, så ska det under nästa period gå bra. Och vi står inför ett helt annat sked i utvecklingen, som egentligen har gjort väldigt länge, men det är dags att ta det på allvar.

Det är viktigt att vrida sig loss i det här tänkandet, att det går att hantera det i ett bra sätt. mer eviga frågor med hjälp av rätt sorts dagspolitiska grejer.

Martin

Ja, vi får tacka de svenska nationalisterna, inte bara för att de drar igång ett projekt som ser positivt uppbildningsinspirerande ut, utan också stimulerar oss till intressanta diskussioner.