Martin

Vi ska börja med ett litet nyhetssvep om Katalonien. Men, som ett första avstamp så ska vi läsa en vers från de djupa värmländska skogarna. Det här stycket heter Genesis. Här faller löven, i frid det är höst. I Katalonien vill man avge sin röst.

En handling så enkel, kunde man tycka. Men Spanien kramar dem hårt till sitt bröst. Att andas blir tungt men hindras den lycka Svindlande känslan av att råda sitt hus Låt ej Madrid deras drömmar få stycka Väck slagord från förr som legat i grus No pasaran och sen var det ljus Slutradarna är väldigt,

Boris

väldigt vackra

Martin

Faktum är att klot Johan i Karlstad hade betänkligheter kring den sista raden. Jag frågade honom om han möjligen kunde skriva en vers om Katalonien och kanske om han kunde få med frasen «No pasaran». Och Clotis säger att han gjorde det uppenbarligen, men något motvilligt. Så här skriver han.

Fick med en oppassaran i Hurö och använde det, men något motvilligt, med tanke på att det var en av den dåvarande centralmaktens blodtörstiga propagandister som använde den först i Spanien. Jag tänkte passa på att fråga dig Boris, du som var med när det begav sig. Vad kan man säga om den här frasens ursprung och om dess lämplighet i diskussioner om den nuvarande situationen?

Boris

Man kan säga så här, ursprunget är väl under belägringen av Madrid och att det är Dolores Ibaruri, även känd som La Pasionaria som pågår. Jag tror jag myntade begreppet nå passaran. Alltså de ska icke passera, ta sig förbi oss. Men det finns ju mängder av, och hon var en synnerligen knepig och obehaglig person i det spanska kommunistpartiets ledning.

Otroligt iskall och man ska komma ihåg att hon Hon överlevde alla upptänkliga utrensningar. Stalintiden, hon levde i exil i Sovjetunionen, var extremt manipulativ i Spanska kommunistpartiet i exil.

Brutal kvinna. Och hon bekämpade faktiskt en intressant falang i i spanska kommunistpartiet. För det fanns ju spanska kommunister som levde kvar och verkade underjordis i Spanien. Och de upprättade hemliga klubbar tillsammans med sådana som hade drivits ur falangisternas parti.

Och de var alltså frankorensare ut i allt som var icke-spans som man såg. Han uttalade ju att Katalanerna och baskerna var cancershulster på den spanska kroppen. Och det fanns ju nationellt sinnade fascistiska fascister.

Även högt uppe i den frankistiska ledningen under inbördeskrigets början. Men de rensades ut. De här två grupperna etablerade alltså kontakt underjordiskt på 50- och 60-talet. Men de såg la passionaria till att allt som stoppades och kommunisterna rensades ut. Det var lite tråkigt. Det var en jäkla märklig utvikning detta.

Men tillbaka till början. Det är så här också att det finns mängder av bra uttryck och slagord som en gång har myntats av idioter. Och det... man får snarare se till vilken folklig förankring och användning de har därefter. Tro och tycka.

Martin

Mm. Det är så tråkigt när fina slagor som har bokstavligt talat har en värdefull betydelse. blir liksom färgade av en historisk kontext som man kan tycka är beklaglig.

Boris

Man vågar ju knappt säga blod och jord här. Då får vi det blödande hjärtat på oss igen.

Martin

Ja, och du och jag Boris, vi borde ligga risigt till med tanke på hur ofta vi påpekar att det är arbete som är den bästa vägen till frihet. Ja, det är alltså...

Boris

Nu är vi så evigt fördömda.