Martin

En annan sak som jag tror vi får återkomma till flera gånger det här är som du säger om Sveriges stolthet och det är ju någonting som är ganska levande i Sverige, viktigt i Sverige. Alltså ett lands krigsmakt och krigsförmåga är ju också en viktig kulturell faktor. På sätt och vis kanske det kan kännas lite löjligt att säga så i Sverige där vi ofta tänker på militärväsendet som så kastrerat ibland till och med förlöjligat.

Populärkulturen. Men desto värre kan man säga för att kulturella kommandohöjder fortsätter påverka samhället även efter att de slutar vara uppbyggliga krafter. Och det finns vissa unika och primala saker med just det militära. Därför att det militära är den ultimata manifestationen av styrka och därför påverkar den militära strukturen hela samhällets syn på styrka och samhällets syn på...

på sin förmåga att manifesteras till. Och en bild av Sverige är såklart det här oberoendet. Det är inte att vi var en del av den eller den alliansen, att vi kämpade för den sanna religionen eller vi slog tillbaka det fruktansvärda hotet mot Europa och så vidare som är väldigt levande idéer hos andra folk, utan vi var våra egna. Vi var en makt i vår egen rätt men framförallt så stod vi, vi tog ett steg tillbaka, vi observerade ganska kyligt, vi såg till våra egna intressen.

internationellt så finns det ju en bild av Sverige som ett osolidariskt land som nu senast då att vi ställde inte upp när alla andra slogs mot Hitler och så vidare. Jag tänker ibland på den här fantastiska scenen där Margaret Thatcher går till attack mot en svensk journalist i en intervju. Jag glömmer hennes namn, den här tv-profilen men hon ska intervjua Margaret Thatcher Och Margaret Thatcher blir vansinnig och börjar gasta om det här med att vad var ni någonstans nu slok som åt Hitler?

Ska ni komma här och snacka om Storbritannien när vi räddade er undan det stora maset? Men som vi har pratat om tidigare så det var en mycket klok och mycket hedervärd politik som den tiden svenska politiker valde. Och det är en väldigt sinister sak. Att framförallt de svenska tillfrågasätta den kloka politiken och säga att vi borde ha slängt oss in i andra världskriget och kämpat mot Hitler.

Bilden av den svenska försvarsmakten. Krigsmakten. Som jag uppfattar i alla fall. I hög utsträckning att den är kompetent. Vi har kompetenta ledare. Och vi är tekniskt kompetenta. Kanske nästan lite kliniska. Det är inte den gamla nordiska arketypen. Av bärkärken. Hans heliga ursinne. Det är en helt annan modern svensk arketyp. Av ingenjörstyper.

Som slår mycket hårdare. Än man hade kunnat tänka sig. Därför att de är intelligenta och kyliga. För att de kombinerar teori och praktik. Och använder sig av innovativa strategier. Den senaste tekniken. Och svensk, senmodern svensk militärmytologi. För att vi har givetvis sån. Och den har stor kulturell betydelse. Den handlar ju framförallt om vår teknologi.

Saabs stridsplan är såklart den stora saken. Gripen, en av Sveriges stora stoltheter. Och de tidigare planen såklart. En av mina favorithistorier handlar om hur två Viggenplan räddade en SR-71 Blackbird över Gotland på slutet av 80-talet. Många känner säkert till den här historien. Den här Blackbirden fick problem.

Den var på spionuppdrag över Baltikum och den fick någon typ av tekniskt problem. Någonstans i närheten av Gotland och det fanns en risk att ryssarna skulle ta tillförsikt att skjuta ner den. Då kom det två svenska Viggen. Ja, de räddade en Blackbird. Och det sägs då att svenska stridspiloter med sina Wiggenplan är de enda som någonsin lyckats målelåsa en Blackbird.

Och de här två piloterna, de fick medaljer av amerikanska flygvapen för sin insats och så vidare. Och det finns massor med såna här historier. Min absoluta favorit är ju Draken. ...från 50-talet som förmodligen är det snyggaste stridsplan som någonsin har byggts. Och definitivt ett av de mest tekniskt innovativa flygplanen någonsin i alla kategorier. Och det är ett objektivt, bortom all svensk mytbildning.

Så SAAB går inte av för hackor. Det var väldigt häftiga saker som vi gjorde på den här tekniska militärfrån. Och sen har vi ubåtarna såklart i modern tid. Det är väl liksom den senaste svenska militära triumfen. Finns det någon historie som... Återigen som många säkert känner till om hur en svensk ubåt, den som heter Gotland, den första av Gotlandsklassen, som lånades ut till amerikanska flottan för att spela motståndare i krigsspel i stilla havet utanför Kalifornien.

Det här hände 2005 eller 2006 tror jag. Den svenska ubåten lyckades ta sig in i den amerikanska hangarfartygsgruppen och sänka hangarfartyget USS Ronald Reagan. De tog sig in så att de kunde ta detaljerade bilder av skråvet underifrån på hangarfartyget vilket innebär att de hade kunnat skjuta av torpeder och sänka den.

De kunde göra det för att den är så väldigt tyst den här ubåten för den har en unik... motorkonfiguration. Jag tror att det är en sån här diesel-elektrisk ubåt som dessutom har en Stirling-motor. Ja. Amerikanerna hade inte en chans mot den svenska lilla ubåten att sänka hangarfartyg. Vilken grej va? Från Gustav II Adolf via Karl XII Karoliner och så vidare ända upp till ubåten Gotland så har Sverige den här stolta militära historien som som såklart bygger väldigt mycket på Sveriges självständighet.

Om vi hade gått med i NATO från början så hade vi såklart inte fortsatt utveckla egna stridsplan till exempel. Man hade väl byggt några stycken. Man hade byggt kanske Lansen, kanske Draken. Men man hade inte byggt Viggen eller Gripen. Det hade varit F-16, F-35 och så vidare. Och det är inte bara en teknisk eller industriell skillnad. Det är också en kulturell och psykologisk skillnad.

Så det handlar inte bara om... militär- industriell kapaciteten. Det handlar om Sveriges självförståelse och självkänsla. Och nu kommer vi inte längre vara det lilla landet som kunde. Vi kommer vara det lilla landet som gav upp och blev den allra mest underdåniga vasallen i hela imperiet. Vad tror du Boris? Ligger det något i det här? Eller är det kanske en lite flummig idé?

Boris

Nej, alltså det jag håller på att säga, allt ligger i det där på något sätt. Det är där det verkliga brottet ligger. I den där uppräkningen av Svenska militära vapensystem. Jag minns till exempel när stridsvagn S. När man tog av pressändningarna på det. Så ägnades. Jag minns. Vad måste jag ha varit? 10-12 år någonting. Hela rapportsändningen.

Eller aktuellt sändningen. Ägnades åt detta. Att vi har en stor nyhet. Och man gick igenom den jättenoga. Och det enda man pratade om på skolgården dagen efter. På mellanstadiet och i högstadiet. Alla gjorde det. Och på arbetsplatser. Såg ni den nya stridsvagnen? Det var så jäkla stort. Och den första med laserskikt i hela världen också. Det är sånt som skapar en känsla av att fan vad vi är bra.

Vi kan. Vi kan försvara oss själva. Vi har tagit fram världens modernaste stridsvagn. Dessutom. Alltså vi är inte i närheten av detta. Och den där typen av stolthet. Och dessutom om kunskap av framgångar förr i historien. På min tid var det självklart att man läste fältstjärnsberättelser i skolan som läserbok och lärde sig allt om hjältedåden under 30-åriga kriget.

Det gör man fortfarande i Finland vilket är intressant. Alltså allt sånt försvinner, det existerar inte. Krig är bara något som man ska undvika och kan undvika numera därför att man står under USAs beskydd. Det är en kulturell mjäkighet som är så jäkla skadlig helt enkelt.